Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ENERGIENS FÖRDELNING UTI VERLDSALTET.
Det andra af Siemens antaganden rör solatmosferens sammansättning,
Såsom naturligt måste vi antaga, att dennas beståndsdelar till stor del ut
göras af kol, väte, syre, kväfve ra. fl. af de vanligaste elementen. Då
dessa ämnen skulle hafva passerat och utgått från solen, uti hvilkens
yttersta lager en för förbränning passande temperatur måste förefinnas
vore sannolikast att de befunne sig uti sammansatt form, att de redan
hade förenat sig med hvarandra till kemiska föreningar, såsom vatten,
koloxid, kolsyra, kolväten m. m. Siemens förutsätter nu att det från solen
ut i rymden strålande ljuset och värmet sönderdelar, dissocierar dessa
sammansatta kroppar under den där varande ytterliga förtunningen, sä att
de enkla elementen ånyo uppträda i fritt tillstånd. Han stöder detta sitt
antagande icke blott på de ofvan af mig citerade, förut kända fall, då
genom ljusets och värmets inflytande kroppar sönderdelas redan vid låg
temperatur, och bland hvilka de af Tyndall påvisade tyckas stå de hithö
rande närmast, om de än icke äro med dem sammanfallande, utan han
söker äfven att genom särskilda experiment bevisa sin åsigt. Gå ock
dessa i rätt riktning, så äro likväl de hittills uppgifna af den sväfvande
natur, att de ej kunna betraktas som bevis. Så mycket torde dock
redan nu kunna uttalas, att en sådan sönderdelning, dissociation, som Sie
mens antager, långt ifrån att vara orimlig, är mycket antaglig och nära
öfverensstämmer med den numera allmänna uppfattningen om de samman
satta kropparnes bygnad. Det andra antagandet är sålunda, liksom det
första, visserligen ingalunda bevisadt och dessutom så djärft, att bevisen
måhända låta vänta på sig, men det torde dock vara svårt att förneka
dess möjlighet.
På grund af de gjorda förutsättningarna blir nu förloppet sådant, att
de uti verldsrymden frigjorda elementen, då de inkomma uti solens
polarregioner och där dels genom sammanpressningen, dels genom sol
ytans närhet upphettats, åter förena sig med hvarandra och förbrinna,
hvarvid såsom alltid värme frambringas. Solen erhåller härvid ett värme
tillskott, som sedan kan tjäna såsom bidrag till hennes värmeutstrålning
och i ej oväsentlig mån försena hennes afsvalning. Förbränningsresul
taten utkastas därefter från solens ekvatorialtrakter, och då de kommit
på sådant afstånd från solen, att de uppnått en tillräcklig grad af för
tunning, börja de småningom ånyo sönderdelas i sina beståndsdelar på be
kostnad af utstråladt solvärme.
Huru förena detta med Thornsons sats om värmets förskingring
och försämring ? Hvad först solatmosferens ofvan beskrifna rörelse be-
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
