Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRAUNERHJELM, STUDIER EFTER NATUREN.
odling i vår oroliga tid skall hänvisa nöden och den förförda? Var
O D
det dit, han syftade i någon enda af sina liknelser, den läraren, som
brukade berättelsen till grundval för sedlig undervisning med en kraft
som ännu ingen på jorden? Vi mena, att det är en nedåtgång till
lägre kultur, som vi befinna oss uti, då diktningen företrädesvis förer
fram personer, hvilka handla, och konflikter, hvilka finna sin lösning
på ett sätt, som om de tillhörde något årtusende före och icke efter
kristen tros grundläggning på jorden. I förra århundradet sökte dik
ten föra mänskligheten åter till ett ursprungligt och äldre naturtill
stånd för att såmedelst få fram eu renare dygd, än som längre fans
inom en befläckad civilisation; i våra dagar söker man också upp ett
naturtillstånd, men på det sättet, att man plockar ifrån den nuvarande
mänskligheten alla de element af förädling, som religion och samhälls
ordning småningom utsått, ock kallar residuet för verklighet och natur.
o o “ o
En underlig villa! Hvem skall gå framför mänskligheten, om skal
derna börja att gå bakom henne? Yi säga icke, att tidehvarfvets
lyte i fr. Braunerhjelms prosadiktning tagit denna ytterliga gestalt,
men vi befara, att hon är inne på en riktning, hvarifrån vägen dit är
mycket kort.
Den sista af berättelserna i detta häfte, Tråkigt och trefligt, är
tvifvels utan den, som med den största enkelhet och friskhet också
besitter den största fonden af osökt verklighet. Alt sammans är ett
oskyldigt kallprat om, huru det gick till i en liten italiensk småstad,
att skolläraren och skollärarinnan fingo sina kontrakt förnyade på sex
år. Utan ringaste uppstyltning och med det gamla favoritdraget om
kvinnorna som de i yttersta hand styrande på ett älskvärdt, ja nästan
skämtsamt sätt tillämpadt, visar denna novell, huru det är sättet mer
än saken, som mången gång afgör det literära värdet. Hela den lilla
berättelsen är en bagatell, hon är, liksom den kastade blombuketten,
en flygtig obetydlighet. Men hvilken skilnad kan det ej vara på
buketter, till och med om det är samma blommor uti dem!
Ehuru vi utförligt nog yttrat oss i anledning af denna novell
samling, återstå ännu några ord att nämna. Det, som strax fängslar
hos fr. Braunerhjelrn, är stilens lif och eld. Man ser strax, att språ
ket hos henne tjänar en ingifvelse, som ser sina figurer klara fram
för sig på själens skådebana, ej blott tänker sig dem. Däraf kommer
det träffande i skildringen, det tydliga i konturerna, det distinkta i
replikerna, det dramatiska lifvet i hela anläggningen. Alt detta är
förtjänster och stora förtjänster. Men irringar ligga ock nära. Det
är sant, att dessa berättelser skola föra oss till drufvornas och passio
nernas land, och att därför hela deras kolorit måste blifva en annan
än i taflor från norden; någon gång förefaller det oss dock, som om
förf. äfven i onödan skärpt den starkt sinliga glöden i denna kolorit.
Afven tränger det sig på läsaren, att hon alt för ofta så ända in till
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
