Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P
. A. Gödecke.
BKAUNERHJELM, STUDIER EFTER NATUREN.
hälarne följer de modernaste skildrarne i spåren, att hon som de stu
par ned i den fallgrop, stilens och skildringens förkonstling, se
t. ex. den första situationen i »Systrarna»! - från hvilken hon med
sin goda blick säkerligen skulle gått fri, om hon blott följt naturen,
ej naturalisterna. Någon gång går hennes afhängighet af dessa ännu
längre, så att hon äfven tager upp de särskilda tendenser, genom
hvilka de vilja göra epok ej mindre inom det politiska, religiösa och
sociala lifvet än inom det literära. Den plats, det manliga slägtet uti
hennes diktning intar, pekar redan åt en med denna beslägtad syft
ning. Flera andra drag uti hennes uppfattning af äktenskapet likaså.
Hennes starka betoning af naturrätten gent emot samhället samma
lunda, hennes sympati för passionen i motsats mot de mindre bru
sande känslorna äfvenledes, det hånfulla, som stundom sticker fram,
då hon berör det ringa och vanliga, så ock. I det hela möter oss i
fr. Braunerhjelra en författarinna, som gifver mycket rika löften. Om
vi säga, att vi någon gång vid läsningen glömt, att det varit en
kvinna, som skrifvit, så torde vi därmed hafva antydt, hvarest efter
vår mening både hennes förtjänster och frestelser ligga.
Samlede Digte, ældre og nyere, af S. SCHANDORPH. Kjøbenhavn, C. A. Reitzels
Forlag. 1882.
Novelletter af S. SCHANDORPH. Kjøbenhavn, C. A. Reitzels Forlag. 1882.
De svenskar, som något uogare hafva följt de literära rörelserna
i Danmark, torde i viss raån hafva sett dem med andra ögon än den
publik, som stått och står de stridande parterna närmast. De män,
som representerade det gamla, hvilket man i Danmark under det
flydda decenniet ville skjuta åt sidan, hade i cu icke så synnerligt af
lägsen tid varit sin nations högtuppburne talsmän, och de hade icke
genom sin verksamhet ty dennas hufvudådra har ju varit trohet
mot besvurna ideal gjort sig förtjänta af en degradation cum igno
rainia. Var det dessa deras ideal med de allvarsamma forpligtelser,
hvartill de förbundo, som ej längre funno genklang i det nya tide
hvarfvet, eller hade de uti försvaret af dem glömt, att hvarje tids
ålder med det värderika, som han kämpar för, också släpar med sig
en del slagg, som först ett kommande slägtes skärpta blick får syn
på? Eller var det möjligen så, att det nya tidehvarfvet, som växte
med brusande lifskraft, icke ville so förtjänsterna uti det gamla utan
blott felen? Eller, för att äfven upptaga en sista möjlighet, var det
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
