Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEIJEK, STUDIER ÖFVER lIEGELIANISMEN.
gränslösa processens »slette uendelighed», har såsom sådan, enligt
förf., ingen verklig tillvaro, utan bildar ett slags obestämd och skugg
artad bakgrund för den relativa verkligheten eller ett i fjärran fram
skymtande men oupphinneligt mål för dess gränslösa sträfvan. Genom
en utförlig granskning af hufvudpunkterua i prof. M:s »höiere logik»
söker förf. styrka detta och att visa, att den hegelska metafysiken
icke öfvervunnit motsatsen mellan ett i sig overkligt absolut och en
altigenom relativ verklighet, hvarvid han äfven sökt framdraga åt
skilliga tankar, som han anser utgöra den innersta och oförstörbara
kärnan i Hegels spekulation.
Förf. betraktar därefter hegelianismcn från dess scientifika sida
och söker visa, att dess opposition mot den aristoteliska logiken hvilar
på en altför abstrakt uppfattning af tankelagarne och en från Spi
noza ärfd förutsättning, att hvarje bestämning är begränsning, hvarvid
han åberopar en i »Philos. Monatshefte» intagen uppsats af den eljcs
såsom ifrig hegelian kände prof. Borelius. Alt tänkande fordrar fasta
begreppsbestämningar och är omöjligt, om icke princ. identitatis eger
tillämpning och därigenom faktiskt erkännes. En åsigt, som lär, att den
sanna verkligheten icke blott den relativa mänskliga sanningen utan
äfven den objektiva eller ideella utvecklar sig, bör uppgifva all
sträfvan till en definitiv sanning och ersätta denna med en ändlös
serie af hvarandra aflösande »midlertidige sandheder». Förf. erkänner,
att den hegelska filosofien är i hög grad lärorik och öppnar storartade
utsigter, men han framhåller äfven det pinsamma, när man i hvarje
nytt kapitel underrättas om att det föregående skulle gälla endast tills
vidare. I ett så »flytande element» kan det vetenskapliga intresset
icke länge trifvas.
Sedan förf. därefter granskat prof. M:s försök att försvara den
hegelska metoden, särskildt mot Trendelenburg, och, såsom förut prof.
Sahlin, visat att den föregifna aprioriska konstruktionen ur erfaren
heten upptager sitt innehåll och genom tvetydiga uttryck och sväf
vande begreppsbestämningar söker maskera det, kastar han en afskeds
blick på prof. M:s afslutning af »Tankeretningerne», där denne samman
fattar resultatcrna och ställer framtidens horoskop. Förf. kan icke
mcdgifva, att nutidens positivistiska och materialistiska tendenser
äro »en logisk consekveus af idéen», men tror att de i någon mån
kunna förklaras såsom yttringar af en naturlig reaktion emot den
filosofiska riktning, som »förts fram till sitt mål» af Hegel, hvilken,
enligt prof. M., »i det hele bragte den philosophiske speculation op til
en höide, der syntes mange at være svimlende». Men i samma mån,
som dessa lägre tendenser utarbeta sig, skola de framkalla en ideali
stisk reaktion. Den form af idealism, som har framtiden för sig, är dock
icke Regels logiska panteism, utan en afgjord teistisk pcrsonlighcts
filosofi. I detta afseende anser förf. prof. M:s ståndpunkt icke vara
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
