Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk tidskrift. 1883. 29
KRISTIAN ELSTERS SKÖNLITERÄRA KVARLATENSKAP.
och den bristfälliga bildningen dock upprätthålla skenet af ett odladt
herremannalif. En gammal, afdankad militär med något af hummerklo
i sin profil är i detta hus både gårdvar och orosfågel; medan åter en
fet prest, en enkling med många barn, »der naturligvis på gudelig
hedens vegne altid er engageret med fruentimmer, som Holberg
siger», är fruns biktfader och förtrolige samt den älsta dotterns till
ämnade gemål. Den gamle knekten, hvars idealer för öfrigt ligga
långt tillbaka i »frihedens store århundrede» och i en ungdomstid, rik
på minnen af »grandiose baller, ved hvis slut alle herrerne vare drukne
og alle damer forrevne», har emellertid en son, en hederlig landtmätare,
som verkligt älskar den rödhåriga dottern i huset, men som, sedan han
fallit under prestens andeliga inflytelse, är förtumlad både i kärlek
och slägtkänsla. Novellen handlar nu om dessa två älskare och väl
en till i deras täflingsstrid om den hederliga flickans gunst. Det är
denne tredje, ett sorglöst barn af denna veriden, i hvars mun Elster
lägger den bittra men träffande teckningen af de två fromma rivalerna.
Ora presten säger han: »Det blik, hvormed han betragter hende, er
ikke udelukkende geistligt, det smil, hvormed han ledsager hvert ord,
er ikke et blot og bart missionssmil, og han holder bestemt hendes
hånd længere i sin, end det strengt taget er nödvendigt af kristeu
kjærlighed», och om kaptenens omvände son: »Han er ligeså forbe
holden, når det gjælder hans verdslige følelser, som han er uden
sjælelig blygsél, hvad hans religiöse oplevelser angår et fenomen,
jeg oftere har iakttaget hos ’de grebne’», en karakteristik, väl värd att
ställas vid sidan af Jatgejrs ord i fjerde akten af »Kongs-emnerne»:
»Jeg har sjælens blygsel; derfor klæder jeg mig ikke af, når der er
så mange i hallen», en af de skönaste repliker, Ibseu nedskrifvit.
Detaljerna af dessa personers konflikt rned hvarandra äro föga an
märkningsvärda. Elster har för öfrigt i denna bok så älskat att skiz
zera, att han ilat förbi äfveu de allra yppersta tillfällen till spännande
och märkliga scener. Han har med ett ord tecknat mer stillebens
mässigt än någonsin eljes, hvadan också utvecklingen inger föga in
tresse i jämförelse med de särskilda taflorna i och för sig. Karakteri
stiken af de handlande personerna har emellertid vunnit en ökad styrka;
Elster är mäktig af en slående verklighetsmålning, på samma gång ej
blott hans ovilja mot den ihåliga andligheten utan äfven hans miss
tänksamhet mot all andlighet är i tilltagande. Emellertid står ännu
hans tillit till arbetets sunda och härdande inflytelse upprätt, och likaså
407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
