Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. AUG. GÖUECKE.
hans tro på, att heder och rätt dock till sist skola hafva något utrymme
här i veriden.
När han härnäst samlar sig till ett nytt arbete, blir detta ett jätte
verk i jämförelse med alt, hvad han förut skapat; men de ljusblinkar
af tro och tillit, som han ännu låter oss se, äro flygtiga som det sista
glimtet af slocknande stjärnor.
Detta verk, som på en gång kraftigast vitnar om väldigheten af El
sters snille och oemotsägligast yppar tröstlösheten af den verldsåskåd
ning, till hvilken han slutligen kommit, är Farlige folk. I skildringens
glans, i raffinementet af antydningar, där det vore klumpigt att berätta,
i djärfva psykologiska grepp, i koloritens tjusande behag, i hänsynslöshet,
dold under leende, i kallt beräknande öfverdrifter, kort sagdt, i estetisk
fulländning nämligen på den naturalistiska estetikens grund är denna
roman betydande, men dock öfverträffad af verk från Kiellands, Drach
manns, Jacobsens och kanske fleras hand; i dämonisk kraft, i förfärande
sinlig verklighet, i lågande harm (på ett par ställen genomdallrad af
vek ömhet), i bitter humor, i obarmhertig syftning af ingen. Man frågar
sig, hvad den människa genomgått, som kunnat skrifva så. Hos Kiel
land glömmer man aldrig, ej ens vid den döfvandc patos, som uppbär
»Else» och »En god samvittighed», eller vid de lömska antydningar,
hvilka, liksom i den sämre pressen, utgöra styrkan i »Arbeidsfolk», att
det är en läcker verldsman, som står bakom och med glacéhandske
berör den smuts, åt hvilken ärliga naturer rysa; hos Elster är hand
sken borta, och skalden är själf midt inne i det han skildrar. Ja, man
känner, huru han skrifver under plågor, och det är därför, att han
detta gör, som man också läser hans bok med en medkänsla, som icke
ens då förnekar sig, när man med visshet vet honom vara orättfärdig
i sina domar. Det finnes mellan Elster och läsaren från den första
raden han skrifvit till den sista en magisk rapport, ett hemligt förstånd,
beroende på den lyriska innerlighet, med hvilken han, under bevarande
för öfrigt af en äkta konstnärlig objektivitet, gifver sig själf i hvad
han skildrar. Det är poesiens makt, som trots alla former och skolor
gör sig gällande, det är skaldehjärtat, som, därför att det är skaldens,
träffar hvarje mänskligt hjärta, till och med då, när det förvillar sig
in på områden, som förnedra det, eller gör sig till talsman för idéer
och sträfvanden, hvilkas rätta halt det icke genomskådar.
Man måste fixera detta förhållande, när man vill sätta sig in uti
hvad »Farlige folk» är. Man måste komma ihåg, att det är samma
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
