Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. AUG. GÖDECKE.
kvinna. I den mån sonen växer, riktar sig emellertid äfven emot
honom den satiriska grundådran i faderns natur, men resultatet blir
ett helt annat, än fadern tänkt sig: sonen blir inbunden äfven mot
honom själf. Kär Knut slutligen är vuxen man, umgås fader och son
i viss mån som kamrater: de utbyta tankar och idéer med hvarandra,
de witza på hvarandras bekostnad, kort sagdt, de lefva i samma hus
som två goda hufvuden, men förtroende finnes icke mellan dem, än
mindre förtrolighet. Och ändock ser man, att de hållas samman af en
kärlek, hvilken någon gång med en nästan dämonisk skönhet genom
bryter den atmosfer af dunst, i hvilken de lefva.
Båda äro i själfva verket förkastade af det honetta publikum. Hos
fadern sjuder i bottnen den grofve demagogen, som man tror vara i
stånd till hvad som hälst, hos sonen anar man den lika obarmhertige
men högre syftande radikale politikern; båda äro lika farliga genom
den kärlekens makt, som drager dem till det lägre folket och öppnar
deras hjärtan för dettas nöd. Därför måste de vrakas, med godo eller
ondo göras oskadliga. Striden tar dimensioner, går på heder och ära,
lif och död. Dessa två, fader och son, bokens »Farlige folk», stå nästan
fullständigt vännelösa. Blott en liten grupp af tre modiga människor,
en ungdomsvän till Knut och dennes fru samt en ung flicka, Knuts
trolofvade, ett barn midt ur fiendens läger, hålla sig troget till de
hårdt ansatta frihetsvännerna; för öfrigt är hela samhället en förbun
den liga, köpmän, prester, ämbetsmän, tidningsskrifvare, alt hvad lif
och anda har, en liga, som skall krossa de två männen, därför att de
våga tänka och handla själfständigt i en skenhelig, stupid och tyranni
serad småstadshåla. Likasom vi ingalunda tagit skenheligheten i för
svar, så ämna vi icke heller bryta någon lans för småstadsförhållandena;
men ett finnes, som vi höja både lans och baner för, och det är, att
rätt må vara rätt. Och därför fråga vi: är det verkligen så, är
denna teckning sann? Vi kunna naturligtvis icke besvara denna
fråga så exakt som en norrman skulle kunna det; men, med grundad
anledning, att tro, det de norska småförhållandena ej äro alt för olika
våra svenska, befara vi likvisst, att vi här hafva framför oss ett nytt
fall af den hemlandsförsrnädelse och tvedrägtsanda, som skall gifva den
norska literaturen från våra dagar en så egendomlig plats i framtidens
historia. Heder och tro äro åtminstone ännu icke så platt utsläckta i
något annat protestantiskt land, att dettas största skalder funnit sig
befogade att för all verlden utbasuna sitt folk såsom det lägst sjunkna
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
