Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTIAN ELSTEES SKÖNLITERÄRA KVARLATENSKAP.
eller tillståndet där såsom rent outhärdligt att ens lefva uti, och därför tro
vi icke häller, att Norge ännu så fullständigt mist heder och tro, som
dess nyaste literatur skulle gifva skäl att förmoda. Man lärde fordom
om en kärlek i nöd och lust och fann då, att när man bar nöden i
endrägt och icke modstal hvarann, vardt han lättare. Kanske skulle
den läran än i dag vara för Norge och särskildt dess skaldekonungar
hiilsosara; vi våga midt i »livsglædens» tidehvarf och trots upptäckten
af sanningens åldrande inom tjugu år hysa, vidhålla och uttala den
meningen. Era så vinr öörura er vilt eitt segir.
Det är vår tro, att hos Elster bodde kärlek på bottnen, ehuru
han, med naturen af en sensitiva, under trycket af egen nöd, i miss
modet öfver andlig enslighet och genom påverkan af tidsriktningen
mot slutet af sin bana på det andliga och offentliga området fick ut
så att säga en fotografisk negativ af tingen och höll sig till denna,
särskildt då han skref »Farlige folk». En sådan negativ återger, som
hvar man vet, verkligheten med den yttersta skärpa, men det, som är
ljus i naturen, är i denna mörker, oclv äfven det skönaste synes där
bakfram och förvridet. Och sådan är ock »Farlige folks» ställning till
verkligheten. Alt är skarpt och träffande. I naturlighet täflar hvar
enda scen, hvarenda replik med det bästa, som samtiden skapat. Men
alt skönt är däri förvridet, och det ljus, som verkligheten har, är däri
mörker. Det tyckes, som om taflan vore ristad med knif snarare än
skrifven med penna, och man känner, så att säga, huru det dryper
varm blod af orden. I ett och alt är det en fin och känslig natur,
som i denna bok krymper samman under en fasa, som hans egen in
billning mångdubblat.
Enär vi sålunda med det otvungnaste erkännande af detalj behand
lingens fulländning, måste anse den totalbild af samhället, som »Far
lige folk» gifver, för falsk, så är det klart, att vi äfven måste hafva
mycket att anmärka mot de läror, som skymta bakom framställningen.
Och främst bland dessa måste vi framhålla den, att det kristeliga nitet
är en lögn och ihålighet hos alla, som i något hänseende låta sitt lif
få färg af sin tro. Visserligen får bokens hjälte på ett ställe säga, att
han icke vill undertrycka någons religiösa öfvertygelse, där denna är
ärlig. Men hela boken är emellertid ett gräsligt galleri af hycklande
prester och egenrättfärdiga konventickelkristne, ty till några andra
finnes ej rum, och denna omständighet väger mer än en lös replik.
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
