Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALFRID VASENIUS.
svenska, man hörde ryska tal; om finskan blef ingen fråga. Men i festens
möten, där äfven mången främling kom att helsa Finlands kultur,
låg någonting väckande. Ungdomen företog sig att bära Franzén på sina
armar, och efter Franzén Lönnrot. Det uppstod en förut okänd värme i
månget ungt hjärta, men den utstrålade åt flera håll, likasom sökande
målet».
För sin del fann Topelius målet snart nog. Då han själf berättar,
att följande promotion, 1844, »var märkelig därför, att man då för första
gången förnam det tama rytandet af ett ungt lejon, som döptes till fenno
mani», så må det icke fördöljas, att han själf hade sin goda del i »rytan
det». Ty i hans »helsning» till 1844 års magistrar heter det:
Ett folk! ett land! ett språk! en sång och en visdom!
Från sjö till sjö och från barm till barm gå orden.
Ur egna källor Suomis floder rinna;
ur egna källor rinne dess framtid opp!
Hvi Lönnrot gick att slocknande sånger samla,
hvi gick Castrén att teckna förvridna dragen
af fjärran hedars sorgsna Suomi-fränder,
om ej för ljudande ord: ett folk! en stam!
Men denna fennomani var för Topelius blott en genomgångspunkt
vid utvecklingen af hans poetiska verldsåskådning: om de båda nationali
teterna i Finland och nödvändigheten af deras sam- och växelverkan med
hvarandra har Topelius uttalat sig altför ofta och altför tydligt, för att
man skulle kunna tillskrifva honom någon ensidighet, Dessa båda natio
naliteter utgöra för honom ett folk. »De hafva», heter det i »Boken om
vårt land», »vuxit, lefvat och dött vid hvarandras sida, i samma höga
nord, under samma himmel, i samma stränga arbete för lifvets bergning.
De hafva samma kristna tro, samma undervisning, samma rättigheter,
samma skyldigheter, samma fördel, samma skada, samma frihet, samma kär
lek och samma hopp. Så äro de landsmän, bröder och systrar för alla tider.
De hafva icke två, utan ett fädernesland. Icke häller äro de två folk, utan
ett folk. Gud gifve oss alla ett endrägtigt hjärta. Hvad Gud har samman
fogat, det skall människan icke åtskilja». »Och därför» heter det i det
nämda rektorstalet, »kan jag icke finna ett ord nog skarpt för den för
mätna och ohistoriska uppfattning, som i detta land eller vid detta uni
versitet tänker sig två fädernebygder eller två folk», Åfven i dikten
Kantele möter oss samma uppfattning, öfverflyttad på poesins område:
Lönnrots och Runebergs verk betecknas såsom ursprungna ur samma rot.
Men af nationalitetsstrafvandet mottog Topelius emellertid ett intryck,
som bestämmande inverkade på hans uppfattning af människan. Detta
438
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
