Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZACHARIAS TOPELIUS.
intryck framträder i dikten Lönnrot, Castrén, skrifven 1845, då dessa
båda forskare åter begåfvo sig ut på färder, den senare för att söka »det
finska folkets vagga». Stycket börjar:
Den store andens verk på jorden alla
igenom sekler långsamt framåt skrida;
de nötta verktyg sakta undanfalla,
men verken sjelfva rastlöst framåt lida.
säll den sig valt ett verk, som ej kan falla
för hvilket det är värdt till döden strida.
1 denna dikt har nu »det oändliga» fått begränsning och bestämdhet
utan att dock förlora sin karakter af oändlighet. Det är i det hängifna
arbetet för fosterlandet individen skall finna sin högsta lycka, han skall
betrakta sig blott som ett verktyg, men detta förminskar ej hans värde:
han är stor om han är verktyg för en stor sak. Därför heter det ock
senare i sängen öfver G. A. Wallin (1852):
Gå, vandrare på lifvets väg,
din bana fram med fasta steg,
och mät ditt mål ej dina fjät,
ej dina faror mät.
Det är anmärkningsvärdt att just vid samma tid som Topelius sålunda
hann till ökad klarhet på idéernas fält, visar sig äfven på det ät privat
lifvet egnade området af hans diktning en tydlig förändring: sången
träder med alt bestämdare steg in i verklighetens verld. Visserligen
kvarstå ännu många romantiska element: ingen vet hvarifrän Den resande
studenten kommer eller hvart han far, Asparnas kärlek räddar Emma
från blixten, vargen i Ödemarkernas jul hör »Herrens röst i sitt hjärta»,
Askvädret drabbar gudsförsmädaren; men alla dessa dikter skilja sig från
de tidigare genom framträdandet af ett hestämdt episkt element; dikten
innehåller ej mer blott stämning, utan ock berättelse, ja denna be
rättelse är t. ex. i »Den resande studenten» framstäld i så åskådliga, raska
drag, att verkan blir halft dramatisk. Och hvilket friskt lif rör sig ej
uti dikterna Maskraden, Skridskoåkaren, Respolska och Metaren, alla
från 1846. Det ser verkligen ut som äfven skalden själf från denna
tidpunkt räknat ett nytt skede i sin diktning, ty under det att ur den nya
upplagan af »Ljungblommor» äro uteslutna två tredjedelar af de tidigare
dikterna, äro af tio stycken från 1846 åtta upptagna i den samma.
En omständighet, hvilken utan tyifvel mycket bidrog att leda Tope
lius in på verklighetens område, var att han sedan 1842 omhänderhade
redaktionen af »Helsingfors Tidningar» och däraf naturligen föranleddes
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
