Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZACHARIAS TOPELIUS.
Hvad är det som jagar blodet på den unge finske ryttarens kind vid
Breitenfeld? Ej endast tanken på den ära lian själf kan förvärfva. Nej
»lians ynglingahjärta vidgades vid den tanken att strida under hjälte
konungens ögon en hård, en afgörande strid för sin tros frihet, sitt lands
ära, för alt hvad lifvet eger dyrast och högst, och denna öfvertygclse,
delad af hela hären, med undantag af några besoldade utländska trupper,
bar inom sig segerns visshet och försmak redan innan striden begynt».
Om Karl X Gustaf betonas åter med skärpa huru han, kämpande
blott för egen ära, gjort soldaterne främmande för deras fosterland och
lärt dem att »förakta fredens stillare lycka, och alla andra grundvalar för
det mänskliga samhället, än den järnhårda krigiska disciplinen», hvaraf
sedan deras hemland fått vidkännas följderna. »Ty det krig, som försvarar
ett fädernesland, är ett ädelt krig, som förädlar nationernas kraft och håg,
men det krig, som drar ut att eröfra främmande länder, det är icke sällan
en tiger, som, lysten efter blod, slutar med att uppsluka sina egna ungar.»
Och likvisst framhålles kort därpå (början af femte berättelsen) hvilken
kraft »segrarnas minne» medför, då det om Sverige heter:
När ett folk bär inom sitt bröst den stolta själfkänslan att vara ett af
jordens yppersta och tappraste, så förgäter det för en tid sitt rinnande blod,
sin förslösade märg, dess muskler behålla sin spänstighet, dess hand förblir orubbe
ligt knuten kring fästet af segerns svärd och det dör icke det lefver ännu,
kämpar ännu, segrar ännu det har ännu att hoppas en framtid af ära, upp
vuxen ur en forntid af glans.
Det är makten och storheten af en idé som hålla ett folk upprätt.
Karl XII slutligen, han skildras med stor sympati i begynnelsen af sin
bana, därför att han dä kämpar för en rättvis sak. Men öfverhufvud låg,
säges det, hans storhet däri, att han lärde soldaterna lyda kommandot »icke
mekaniskt som marionetter, utan så att öga, öra, hand och hjärta voro
med därom och ringaste knekt, pä samma gäng han lydde kommandot,
tillika kände sig vara en man för sig». »Hvar och en, sä knekt som
bonde, borde stå som deras kung stod och utstryka ordet omöjligt från
svenska språkets lexikon. Het var väl mycket begärdt, därför föll alt slut
ligen sönder; men så länge det höll och kunde hålla ihop, kände sig den
yngste rekryt blifva dubbelt starkare genom medvetandet af sin rättighet
och sin plikt att tillika vara en man för sig.»
Het är i full öfverensstämraelse härmed som Gösta Bertelsköld skrifver
om slaget vid Narva.
Aldrig kan k. syster sig föreställa, hvad hjärtans lust det är att kämpa
och segra under den store kung Karl. Där aktar ej någon hvarken sår eller
455
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
