Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALFRID VASENIUS.
att attesten funnits och man ber honom läsa den, svarar han: »Foi de
gentilhomme, det behöfs icke. År jag en procentare?» Hoflifvet, som
eljes förderfvat hans karakter, har sålunda därjämte äfven lärt honom
en nobless som icke sviker.
Denna Topelii tro på »hjärtats förnekade rätt» röjer sig än bestäm
dare i Regina von Emmeritz. Vi befinna oss åter här på mera historisk
botten, och karaktererna blifva äfven lika genomträngda af historiska
idéer, som personligheterna i »Fältskärns berättelser». Men då dramat
behöfver en konflikt hos hufvudpersonen, så kan Regina icke här bli
den samma som i novellen, där hon är vida mera passiv. Någon sträng
kritiker har visserligen förmenat, att hon äfven i dramat blott är »en
obetydlig liten flicka, som behagar vara förtjust i en stor kung». Men
hon är i själfva verket något mera.
Med fog har Topelius själf hänvisat på »Hamlet» och »Orleanska
jungfrun» såsom förebilder till den art af dramatik dit Regina hör.
»Handlingens motiver och utveckling, säger han, instängas till stor del
inom ett människobröst».
Ställer man sig på den standpunkt, därTopelius öfver hufvud står,
så kan man lätt nog i Reginas karakter finna en konsekvent utveck
ling. Hon har blifvit uppfostrad till religionsfanatism, men denna är
något, hvari hennes kvinnohjärta ej har någon del: altså »hjärtats rätt»
är förnekad. Så kommer konungen »i glansen af sin hjältestorhet»,
först något öfvermodig mot den besegrade fursten, sedan riktande till
honom ord af högsinnad aktning. Och när då Regina blir kall gent
emot sin far, då ingriper kungen och. tadlar skarpt hennes känslolös
het, men gör detta i naturens namn. (»Har då naturen själf sin stämma
hunnit glömma?» o. s. v.) Nu segrar kvinnan hos Regina, ty hon ser
i Gustaf Adolf sina drömmars hjälte, »en kung ej blott i makt, men
kung i själens adel». Men häraf uppstår då en svår strid i hennes
inre: hennes hjärta har sagt henne att »det är ett brott att döda», altså
har då Gud befalt ett brott? Nej, svarar Hieronymus, men du har
brutit din ed, du älskar den som du borde hata. Då reser sig hennes
kvinliga känsla än mera och på samma gång hennes stolthet. Hon vill
gå sin egen väg, vill visa att hennes kärlek icke är af jordisk art, hon
söker försona den med sitt trosnit genom att omvända Gustaf Adolf.
Men detta försök lyckas ej bättre än att konungen förlorar den har
moni, som hittills rådt hos honom, och lofvar utrota hela katolska läran.
Till denna omkastning hos Gustaf Adolf har Regina varit vållande
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
