- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1883 /
519

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NORDISK TIDSSKRIFT FOR FÆNGSELSVÆSEN.
allvar, men dock med vänlighet och såsom en person, hvilken man
hoppas skall resa sig igen. »Kærligheden, interessen for fangerne, spil
ler en större rolle i fængslerne, end man mange gange tror. Ser
fangen, at man virkelig interesserer sig for ham og er villig til at
göre noget for ham, så rörer det ham dybt, når han ikke hörer til
de allermest fordærvede, og da er han ikke så sjelden endda tilsinds
at göre en kraftanstrængelse for at hæve sig op efter det store fald».
I en artikel »Om årsagerne til og midlerne imod tilbagefald» be
handlar den erfarne chefen för Danmarks fängelsekontor Bruun ett
spörsmål, som för det närvarande är ett af de mest brännande å kri
minalpolitikens område. Författaren redogör för ämnets behandling å
den internationella penitentiärkongressen i Stockholm och söker gifva
resultaten af den då förda diskussionen praktisk tillämpning genom
åtskilliga, närmast för Danmark afsedda, förslag. Särskildt fäster han
sig därvid vid den grupp af förbrytelser, som lemnar den starkaste
kontingenten af recidivister, eller tjufnadsbrotten. I likhet med Olive
crona lägger författaren synnerlig vigt å sådana åtgärder, som afse
att förekomma uppväxten af en sedligt förderfvad, vid ett ordentligt
och arbetsamt lif ovan ungdom, hvilken, sedan den en gång väl kom
mit in på förbrytarebanan, ej så lätt åter bringas därifrån. Vidare
förordar han, att nnge förbrytare ej måtte, såsom nu sker, allenast
näpsas med aga eller kortare tids frihetsstraff, utan göras till föremål
för en energisk behandling, antingen genom att insättas i lämpliga
uppfostringsanstalter eller, om de trots sin ungdom anses hemfallna
under verkligt straff, genom att i straffinrättningarne underkastas en
för dem särskildt lämpad sedlig upptuktelse. Med afseende å full
vuxne förbrytare anser författaren, att större omsorg bör egnas de
mindre straffen, hvilka träffa dem, som första eller andra gången för
brutit sig. Att, såsom i Danmark sker, döma till fängelse vid vatten
och bröd för första och andra resan tjufnad betecknar han såsom
alldeles förfeladt. Cellstraff med arbetstvång och omsorgsfull själa
vård vore i hans tanke det rätta straffet. Den afkortning, som eger
rum vid straffarbetes (förbättringshusarbetes) verkställande i cell, borde
blifva endast fakultativ och sålunda äfven här beredas utrymme för
den vilkorliga frigifningen, hvilken för det närvarande blott förekom
mer vid sådant straffarbete (tukthusstraff), som utstås i gemensamhet.
Vid utträdet ur fängelset behöfver den frigifne, för att ej falla till
baka, stöd och tillsyn, och här hafva fängelseföreningarne sin stora
och vigtiga uppgift. För dem, som flere gånger gjort sig skyldiga
till återfall, fordrar författaren långa strafftider, en progressiv straff
behandling samt efter frigifvandet sträng polisuppsigt. Klagomålen
däröfver, att det är så svårt att skaffa frigifne fångar anställning i
arbete, finner författaren, så vidt fråga är om recidivister, oberätti
gade. Ingen kan undra på, att arbetsgifvare draga sig för att taga i
471

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:20:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1883/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free