Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMITH, RUSSISK LITERATURHISTORIE.
Naturligtvis eger denna tid få literära minnesmärken af något
värde att uppvisa och dessa knapt i annat än kulturhistoriskt hän
seende af intresse. Tsarens närmaste mål var visserligen att höja och
öka sitt rike i materielt hänseende, men man får ingalunda förbise,
hvartill man utom Ryssland oftast gjort sig skyldig, att Peter ej sak
nade intresse för bildning och upplysning eller att han ej skulle insett
vetenskapens betydelse. Tvärtom! Redan en blick på listan öfver
de arbeten, hvilka genom hans åtgörande öfversattes, visar detta.
Plan sökte ock utländske lärdes umgänge och råd, så t. ex. Leibnitz’,
hvilken utan tvifvel har en god andel i stiftandet af vetenskapsakade
mien i Petersburg. Själf lade tsaren hand vid de gröfsta arbeten, liksom
han ock själf gjorde utkast till lagförslag, ja till teologiska traktater.
I hans bemödanden för den andliga utvecklingen stod vid hans sida en
man, hvilken mer än någon annan, om man undantager tsaren själf, under
århundradets förra hälft gjort sig förtjänt om Ryssland. Det var den
sedermera berömde ärkebiskopen af Novgorod, Feofan Prokopovitsch.
Liksom de fleste i andligt hänseende betydande männen i Stor
ryssland under den närmast föregående tiden hade Feofan utgått från
akademien i Kijef. Han hade därjämte besökt en polsk klosterskola
samt vistats trenne år i ett jesuitkollegium i Rom, hvarest han visser
ligen ej fattat något förtroende för sina lärare och deras läror,
men fått tillfredsställa sin vettgirighet, bland annat hunnit göra sig
förtrogen med den klassiska literaturen och kyrkofäderna. Återkom
men till Kijef erhöll han en lärarebefattning i poesi och skref där
under en poetik, en »tragikomedi Vladimir» samt sedermera en retorik.
Hans hufvudsakliga verksamhet egnades dock åt teologien hans pre
dikningar voro i synnerhet berömda tills han 1716 kallades till
Petersburg af tsaren, hvilken långt förut hade uppmärksammat honom.
Trots otaliga ränker, för hvilka han var ursatt från sina motståndare,
visste han att hålla sig uppe i tsarens ynnest och användes i många
olika värf. Den nya kyrkoförfattningen, antagen 1721, var till det
mesta hans verk. Efter Peters död fick han svårare strider att bestå,
ehuru han äfven nu lyckligen slog sig igenom och kunde vid sin död
1736 sägas stå på höjden af sin makt. »Han var en mand, der med
en vidtomfattende lærdom og et lyst hoved forenede et varmt hjerte
for sitt fædreland og sine medmennesker.» I sina skrifter, genom
skolors inrättande och noggranna öfvervakand.e, ifrade han för upp
lysning. På ett honom tillhörigt landtställe underhöll han på egen be
kostnad en högre läroanstalt, där föräldralösa ynglingar eller söner af
obemedlade föräldrar fingo undervisning. Flere af den följande tidens
literära förmågor hade här erhållit sin utbildning.
Såsom ofvan nämdes, är den inhemska literaturen under Peters
tid obetydlig, egentligen endast bestående i några historiska verk.
Däribland kunna vi nämna Mankiejefs »den ryska historiens kärna»,
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
