Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMUEL GRUBBES FILOSOFISKA SKRIFTER.
själfständiga krafter, men hon kan icke uppvisa grunden till vårt
begrepp om dessa från oss skilda krafter.
Ontologien förklarar erfarenheten genom att uppvisa dess yttersta
grund i ett absolut väsen och har således den dubbla uppgiften att
visa hvad detta är och att därur förklara det ändliga. Grubbe utgår
därvid från en analys af vårt förnuftiga medvetande. Förnuftet är,
enligt honom, icke till formen, såsom förmåga af slutledningar, utan
till innehållet skildt från förståndet. Idéen om det oändliga uppkom
mer icke genom slutledning, utan är omedelbart gifven. Ordet för
nuft kommer af förnimma och betyder förmågan att förnimma det
högsta eller det oändliga. Det är ett sinne för det eviga, som omedel
bart uppenbarar sig för oss i vårt innersta. Genom reflexion bringas
vårt medvetande däraf till högre renhet och klarhet. Genom detta
begrepp om förnuftet skiljer sig en lefvande filosofi från en forma
listisk metafysik.
Förnuftet framträder både såsom teoretiskt och praktiskt (och
æstetiskt). Grubbe lägger stor vigt vid bestämmandet af det absoluta
ur bägge dessa synpunkter. Man får icke stanna vid den moraliska
känslan, ty då fattas det absoluta antropomorfistiskt, ej häller se bort
från henne, ty då fattas det såsom abstrakt. Reflexionen på männi
skans teoretiska bestämdhet leder endast till negativa bestämningar,
de positiva vinnas ur det moraliska och religiösa medvetandet. För
ståndet söker en verklighet, som är fullständig och själfständig, men
finner henne icke i erfarenheten, ty rummet och tiden äro gränslösa
och den i dessa former gifna verkligheten upplöser sig i relationer.
Rummet och tiden ega ingen af medvetandet oberoende verklighet,
utan äro endast nödvändiga åskådningsformer, och deras innehåll, den
sinliga verlden, har såsom sådant endast verklighet såsom företeelse
för det ändliga medvetandet. Det absoluta måste därför fattas såsom
höjdt öfver rummet och tiden, med uteslutande af alla bestämningar,
som till dessa former hänföra sig, såsom utveckling, sensation, begär,
beslut, successiv uppfattning o. s. v. Med hänsyn till erfarenhetens
form är således det absoluta andligt och evigt. Genom betraktelsen
af erfarenhetens innehåll inser man att det absoluta icke kan stå i
förhållande till något annat och således utesluter den i erfarenheten
gifna motsatsen mellan subjekt och objekt. Det absoluta är i alla
afseenden genom sig själft och har således abs. realitet eller substan
tialitet och abs. enhet, eller är ens realissimum. Motsatt antagande
leder till dualism. Vidare måste urväsendet vara till icke blott genom,
utan äfven för sig själft, såsom själfmedvetande. Det rena själfmed
vetandet utgör roten till all personlighet och innebär ingen tids
bestämning, Den oändliga intelligensens bestämningar måste vara
gifna liksom i en enda akt af själfmedvetande och själfbestäm
ning.
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
