Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMUEL GRUBBES FILOSOFISKA SKRIFTER.
Föreställningen om ett yttre objekt innebär utom de öfver en
viss yta utbredda sensationerna äfven en funktion af tänkande re
flexion, nämligen begreppet om en från det senterande subjektet skild
kraft, såsom sensationernas grund. Hela erfarenheten tager sin början
från föreställningen om en växelverkan mellan subjektet och en där
ifrån skild kraft, och denna motsats mellan subjekt och objekt åter
finnes i hvarje moment af medvetandet. Detta söker Grubbe visa genom
en utförlig analys, bvarvid han äfven förklarar benägenheten att
antropomorfisera naturkrafterna ur den ursprungliga öfverflyttningen
af jagets föreställning om sin egen verksamhet och sitt eget inre
på det yttre. Denna föreställning om en af jaget oberoende verk
sam kraft är en väsentlig beståndsdel af föreställningen om yttre
objekter, icke blott i deras förhållande till subjektet, utan äfven sins
emellan, ty kausalitetsförbållandet mellan tingen är en nödvändig
förutsättning för erfarenhetens möjlighet. Orsaksbegreppet kan icke,
såsom Hume antog, uppkomma genom vana att se tingens förändrin
gar i en viss ordning följa på bvarandra, utan förutsättes redan för
att kunna sammanfatta en flerbet af sensationer till ett ting. Dock
är detta begrepp, liksom rumsförnimmelsen, ursprungligen en enskild
konkret förnimmelse, som sedan genom abstraktion fattas rent. På
samma sätt förhåller det sig med substansbegreppet. Det objektiva,
bvaraf våra sensationer utgöra det subjektiva uttrycket, reducerar sig
vid närmare reflexion till en sammanfattning af vissa i tiden och
rummet varande kraftyttringar, som alla innebära något slags rörelse.
Tingens substans är deras perdurerande kraft. Man kan sålunda genom
att reflektera öfver de nödvändiga beståndsdelarne i åskådningen finna
de begrepp, som innehållas i dessa implicite och in coucreto. Dessa
begrepp kunna kallas rena, emedan de måste återfinnas i hvarje åskåd
ning, till skilnad från de empiriska begreppen, som äro begränsade
till vissa åskådningar. De begrepp, som svara mot de i åskådningen
liggande föreställningarne om rummet och tiden, äro kvantitetsbegrep
pen; de, som svara mot uppfattandet af sensationerna, äro kvalitets
begreppen; relationsbegreppen svara mot de med sensationernas upp
fattande förenade föreställningarne om verksamhet, och modalitets
begreppen angifva föreställningens förhållande till kunskapsförmågan.
Genom dessa begrepp eger erfarenheten objektivitet eller nödvändigt
sammanhang. Den utredning, som Grubbe gifver af dessa begrepp, är
icke någon osjälfständig omskrifning af Kants ditbörande undersök
ningar. Den når väl icke dessa i djupsinnighet, men öfverträffar dem
i lättfattlighet och osökt enkelhet.
Fenomenologien förklarar erfarenheten genom att uppvisa de
funktioner, genom hvilka den är gifven såsom innehåll i medvetandet
och huru vidare detta innehåll utgöres af relationer, som förutsätta
489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
