Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURÖFVERSIGT.
Gaa paa, Sjøfortælling af JONAS LIE. København. 1882.
Livsslaven af JONAS LIE. København. 1883.
Ur samtiden, literaturstudier af GUSTAF AF GEIJBRSTAM, med tre porträtt.
Stockholm. 1883.
Strömoln, berättelser af GUSTAF AF GEIJERSTAM. Stockholm. 1883.
Jonas Lie har i sina senaste verk, delvis redan i Gaa paa, än mer
afgjordt i Livsslaven , närmat sig den nya skolans läger. Vi hafva hört
honom klandras härför, och en misströstan har förnummits, att äfven
denne utmärkte tecknare af norsk natur och norskt lif skulle, genom
att öfvergå till partiskriftställare, medverka till förökandet af de lidel
ser, som det tyckes vara hvarenda ny romans syfte att väcka eller
bearbeta. Ehuru vi ännu på intet vis känna oss på det klara med,
hvart Jonas Lie innerst kan syfta, eller hvarthän han i en framtid
kan komma att gå, vilja vi dock hoppas, att en sådan misströstan
måtte sakna grund, och framför alt anse vi oss hafva en skyldighet
att framhålla, det man af de två ofvanskrifna arbetena ännu icke har
befogenhet att stämpla Lie såsom af estetiska eller sociala partiten
denser förblindad eller i deras förfäktande vorden hänsynslös.
De anmärkningar, till hvilka vi kunna finna oss befogade, skola
vi här nedan andraga; men innan vi öfvergå till dem, vilja vi antyda
ett särskildt intresse, som är förknippadt med det steg, för att icke
säga experiment, som Jonas Lie med dessa skildringar i ny stil företagit.
Yi äro långt ifrån motståndare till den nya riktningens alla estetiska
premisser. Att gå naturen hårdt inpå lifvet hafva äfven vi alt från
unga dagar hållit för det sannskyldiga medlet att nå sundhet och san
ning i dikten. Det är först då, vi känt oss nödgade till en gensaga
mot denna princips tillämpning, när man, med förkärlek för okyska och
vidriga målningar, gifvit en ensidig bild af naturen, eller när man med
lidelse kastat sig öfver samhällets brist, fel och synd och genom ten
dentiös belysning af dessa blifvit orättvis mot både personer och in
stitutioner, ja äfven fortskridit ända till rent revolutionära antydnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
