Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helena Nyhlom
RUDIN, NOVELL AF IVAN TURGENJEF.
en liten vacker fransysk modehandlerska till en roddtur och säger
då om honom:
»Hvad tror ni han gjorde under hela denna tid? Han strök den lilla
fransyskans pomaderade lockar, blickade tankfullt upp mot himmelen och upp
repade flere gånger, att han kändo en faderlig ömhet för henne. Den lilla
fransyskan återvände hem ursinnig och berättade sedan själf altsammans. Se,
en sådan herre är han!»
Och Alexandra svarar harmset:
»Ni är en gammal cyniker, och jag för min del blir alt mer och mer
öfvertygad därom, att till och med de, som vilja tala illa om Rudin, icke
kunna anföra något dåligt om honom».
Nej, hans hufvudbrist är den »slöa kroksabeln», hvarmed han icke
kunde segra i någon kamp, och Leschnjefs afskedsord: »den arme!»
innefatta det hufvudintryck man får af denne man.
Här som öfveralt i sina diktverk har Turgenjef skådat ned till
djupet af de människosjälar, som han velat skildra, och hvar han sei
en gnista af sanning, af värme och uppriktighet, där visar han ock
en förunderlig förmåga att rädda vårt deltagande för det mänskliga.
Med en skarpblick, som icke eger sin like, och sin stora ironiserande
förmåga, nöjer han sig aldrig med att endast rifva ned och håna. I
Rudin är den ende, mot hvilken han visar sig skoningslös, just den
skarptungade, hatfulle Pigasof, som med en så glänsande kvickhet
gör narr af hela verlden. Skalden ger honom till afsked en simpel
hustru, som slår honom.
Turgenjef själf eger denna den högsta förmåga, att kunna se
alla fel och ändå älska, att kunna tränga ned till roten af människor
nas natur, se deras frestelser och svagheter och förstå, hvarför de
fela. Kanhända lins det en och annan i verlden, som eger samma
förmåga, men i literaturen fins det ingen skald, som förenar denna
djupa kärlek till mänskligheten och naturen med det fullkomligaste
mästerskap i själfva skildringen. Leschnjef berättar för Alexandra,
hvarför Rudin i L:s mognare år icke gjort något intryck på honom.
Han förklarar det sålunda: »Ett enda falskt ljud i talet, och hela dess
harmoni försvinner för oss.» Hos Turgenjef finnes aldrig något falskt
ljud. Hos honom är allting kärlek och sanning, och därför göra till
och med hans sorgligaste dikter intet skärande intryck: man lem
nar dem med djupare insigt i och större deltagande för alt, som
är mänskligt.
637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
