Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BUDIN, NOVELL AF IVAN TUKGENJEF.
till Rudin, sedan denne berättat om alla sina misslyckade försök att
skaffa sig arbete, och huru man öfveralt blifvit trött vid honom, gjort
narr af honom eller missförstått honom, och huru han nu igen står
på bar backe;
»Det var en tid, då blott skuggsidorna hos dig föllo mig i ögonen; men
nu, nu tro mig, har jag lärt att värdera dig. Du skall aldrig komma att
skapa dig en förmögenhet, just därför tycker jag om dig.
Rudin förebrår sig att aldrig någonsin ha uträttat något i verlden, och
Leschnjef invänder:
Fans det ingen handling? Hvad slags handlingar skulle då
Hvad slags handlingar? Att med sitt arbete föda en blind mormor
och hela hennes familj, så som Präjschentsof, du mins, det är handling!
Ja väl säger Leschnjef men ett godt ord är också en handling
Rudin såg tigande på Leschnjef och skakade sakta på hufvudet.»
I detta deras sista möte är det, som om Leschnjef ville godtgöra
alla sina stränga tankar om Rudin och af hela sitt hjärta söker trösta
den ensamma, misslyckade mannen. Han skaffar in vin och »vän
nerna klingade och sjöngo med rörda och falska, äkta ryska stämmor
den gamla studentsången».
Då Rudin därefter reser sin väg, blir Leschnjef ensam å värds
huset. »Han gick länge fram och tillbaka i rummet, stannade tank
full framför fönstret och suckade halfhögt: ack, den arme!»
Epilogen säger oss sedan, att Rudin föll i Paris under juniupp
roret 1848, där han är den siste på en barrikad, som han försvarar
»med en röd fana i den ena handen, i den andra en slö kroksabel.»
»Tiens», säger en af de flyktande insurgenterna, »on a tué le
vieux polonnais!»
Det är icke första gången Turgenjef skildrat en man, som går
under af brist på karakter och handlingskraft. Man kan snarare säga,
att de fleste af »hjältarne» i Turgeujefs böcker äro valda bland sådana
personligheter. Men Rudin är ensam i sitt slag därigenom, att skal
den gifvit honom stora gåfvor och visat, huru många möjligheter
denne man förspiller. Hela Rudius karakter är för öfrigt så kom
plicerad, så sammanfogad af motsatser, som just förhållandet är med
lefvanne människor. Det goda hos honom är icke blott en inbillning.
Hans förmåga att kunna uppfatta alt stort och därför äfven tala så
varmt därom är det, som gör honom så kär för kvinnorna och de
unga, och dessutom något kyskt och rent, i hvars närhet de känna
sig trygga. Då Pigasof vill tala ondt om Rudin, berättar han för
Alexandra, huru Rudin under sin studenttid i Tyskland hade inbjudit
636
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
