Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. GÖTHE.
Charles Blanc, hvilken går längst af alla. Han har, som det torde vara
bekant, utgifvit ett klassiskt verk öfver Rembrandts raderingar, och
det är med anledning af några bilder ur Kristi lif som han utbrister:
»Finnes det väl någon målare, hvilken fattat det sublima i evangelium
så som Rembrandt? Hvilket djup i känslan!» . . . »Nej, det finnes icke
ens bland de störste målarne någon, som har läst evangeliet så som
han». Och han tillägger: »Rembrandt är kanske den ende artist, hos
hvilken den kristliga inspirationen brutit fram» o. s. v.
Emot dylika yttranden, som borde kunna göra anspråk på auktoritet,
kan jag endast vädja till Rembrandts egna verk. Vi ega här i norden
i våra offentliga samlingar få religiösa målningar af Rembrandt, men
så många fiere af hans raderade blad, och det är på dem som särskild t
Kristi lif skildras utförligast.
Betrakten dessa bilder! Kraftiga, inbundna, kärfva, stundom rentaf
vanskapliga, men oftast både djärft och fint tecknade, figurer röra sig
i halfdunklet. Här och där glimtar från ett likasom tilltäpt själsdjup!
Ofta förefaller det, som om en fantastisk dröm trädde fram från grun
den, och någon gång händer det, att drömmen blir en sublim vision.
Så i den stora, äfven i linjerna så sällspordt hos Eembrandt! sköna,
»Lazari uppväckelse». Kristus, en hög, imponerande gestalt, står, dock
vänd från åskådaren, med lyftad hand vid den öppnade grafven, be
herskande den upprörda scenen med sitt milda och lugna majestät,
och de Rembrandtska massorna af ljus och skugga hvälfva sig högtid
ligt öfver det hela och stämma, icke minst de, till andakt. Detta för
underliga, mystiska ljusspel saknas nästan aldrig i Rembrandts bilder.
Det är ljusdunklet jag upprepar det som, mer än något annat?
förvandlar äfven groteska scener med äfven råa figurer till ett slags
poetiska syner utan motstycken i fantasiens historia.
Men denna ljusets och mörkrets strid, detta »naturens drama», för
att tala med Taine, är ofta det egentliga dramat; det »mänskliga dramat»’
som flyttas dit in, är ofta af underordnadt intresse, mindre uttrycksfullt
och mindre tilltalande.
Betrakten framför alt, i de Rembrandtska raderingarna, Kristus
själf! Jag tvekar nästan att utsäga de förklenande epitet, som ovil
korligt inställa sig, då jag vill beteckna det intryck, som denne Rem
brandtske Kristusfigur gör i det stora flertalet af hans bilder. Eller
finnes där i denna ofta ängsliga, fadda, ja stupida gestalt likasom
ofta också, i de italienske, spanske och flamske naturalisternas Kristus-
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
