Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA HOLLÄNDSKA MÅLNINGSKONSTEN.
ket. Och ännu i dag hålla vi lätt nog till godo, i synnerhet vi nord
bor, med taflor, blott de hafva ett tilltalande ämne, blott de innehålla
en näpen eller pikant berättelse, äfven om de berätta den för våra
ögon på ett ungefärligt, obestämdt, ja krasst sätt, äfven om de stappla
på formspråkets själfva abcd.
Sinne för bildkonst, sinne för måleri har endast den, »hvars öga
är känsligt för former och färger» (Taine), hvars öga känner en njut
ning att följa en linjes behagfulla eller karakteristiska lopp eller att
betrakta de och de färgtonernas kontrast och samklang. Vi sakna det
så ofta. Bästa beviset därpå är, att vi stå så bortkomna inför naturen
själf. Vi äro tillräckligt »bildade» för att hafva en »bildad» smak för
s. k. konstverk, hvilka dock ofta blott äro matta kopior af en öfverrik
verklighet. Vi hafva en ogemen, jag vore frestad säga vidskeplig,
respekt för en målad duk, bara den kommer in i en forgyld ram och
sättes fram på en utställning; och vi äro dock rätt blinda, då vi gå ut
i det verkliga lifvet.
Skulle vi då icke ega sinne för naturens skönhet, ega vi icke
natursinne? frågar man. Jo visserligen, på ett sätt. Vi njuta obe
skrifiigt att »vara ute på landet»; den allmänna poetiska naturkänslan
ligger oss ganska mycket i blodet och har utvecklats genom våra
skalder. Vi tilltalas vidare af en »vacker utsigt», ett storartadt, poetiskt,
romantiskt landskap, en praktfull solnedgång, en grann regnbåge, en
ovanlig trädform, en vacker bukett. Men alla de tusen ting och före
teelser, som ligga emellan dessa »märkvärdigheter», alla dessa växlande
former, linjer och färgbrytningar som äro så tallösa, så alldagliga?
Vi se dem ej. Eller hafva vi sydlänningens och artistens vakna
och känsliga blick för t. ex. den rika och växlande linjeskönheten i
ett vanligt träds byggnad, för ljusspelet mellan löfven, för den fina
teckningen i en horisont eller för markens modellering? Se vi, se vi
verkligen de oändligt fina och oändligt skiftande färg- och glans
nyanserna på den vanliga vattenytan? Njuta vi, vi intelligenta och
finkänsliga människor, af något så simpelt som det perspektiv, hus
raderna gifva i en gata eller, ännu bättre, en krokig gränd, ja njuta vi
egentligen alls af linje- och luftperspektivet, som dock är en så under
bar företeelse och som möter oss vid hvart steg vi taga? Hafva vi
blick för en så vanlig och dock så herrlig sak som ljusdunklet i en kyrka
eller i våra egna rum med dess otaliga nyanser af ljus och skugga?
Vi hafva ganska noga reda på, om en person »ser bra ut»; men vi
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
