Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. GÖTHE.
mena oftast blott därmed, att han eller hon har ett »intressant» utseende,
ett »vackert» ansigte, en elegant hållning, en smal midja samt små händer
och fötter. Ega vi någon riktig blick för skönheten i människogestalten,
denna den (för ögat) innehållsrikaste företeelse i naturen?
Det förefaller mig stundom, som om vi gjorde liksom barnen,
hvilka, när de komma till hafsstranden, genast gå att leta efter »märk
värdiga stenar», men glömma haf och luft och jord! Vi gå och
söka efter märkvärdigheter och veta icke, se icke, att det märkvär
digaste det hafva vi rundt om oss, nästan öfveralt.
Men det är just det som artistögat ser så skarpt, så känsligt. Och
det är det, artisten med sitt ritstift och med sin pensel lär oss andra;
på visst sätt bättre än naturen själf. Ty då det verkliga lifvet med
sin oändliga rikedom, genom sitt hvimmel och sina störande tillfällig
heter ofta distraherar oss och villar blicken, samlar konstnären vårt
sinne, och med sin pensel pekar han ut taflans grunddrag och leder
blicken, så att den sammanfattar det hela till en bild, som lefver med
det lif, den haft för hans blick och i hans fantasi. I samma mån
konsten är realistisk, i samma mån visar den ut öfver sig själf. Konst
närernas uppgift är icke blott att skapa ett antal verk., utan äfven att
genom dem lära oss andra att se verkligheten på deras sätt med våra
egna ögon.
Men få om ens några målare hafva egt denna blick så vaken, så
fin och skarp och en hand så lydig och så säker, som de gamle hol
landarne på 1600-talet. Därför är det så lärorikt och skanker så stor
njutning att betrakta deras verk, äfven då de icke skildra större ämnen
än den dunkla kammaren i en bondstuga, eller byvägen öfver en
sank äng, äfven då de skildra så obetydliga att icke säga »prosaiska»
ämnen som ett kortspel på en ölkrog, en knippa villebråd med jagt
redskap eller en korg med döda fiskar. Ja, äfven då de äro råa och
själfsvåldiga i sina genreartade berättelser, äro de nästan alltid i teck
ningen och, än säkrare, i färggifningen och ljusspelet, med ett ord i
hela den pittoreska skildringen, fina, själfulla och älskvärda.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
