- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1884 /
39

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRU ANNE-CHARLOTTE EDGREN, SANNA KVINNOR.
hon emot honom, och han upptäckte då i hennes blick ett uttryck af
sinlighet, som han förut ej sett eller ens kunnat tänka sig.
Jaså. det var på det sättet, hon skulle tagas! Vilhelm kände sig
genast hemmastadd och ogenerad gent emot sin trolofvade, men hans
ställning till sin hustru och hennes till honom blef en annan, än
hvad han i sina bästa stunder tänkt. Ty nu måste han ju ringakta
henne ända från början.
Att äktenskapet med Lissi som började på sådant sätt ej kunde
förbättra honom, är naturligt. Och så upptäcker hon en vacker dag,
att han fortfarande är en lika »fin pojke», som han före deras förlof
ning varit, och att han ännu har sina små äfventyr af det mest
krassa slag. Men nu småler hon ej, som hon gjort, då han först an
tydde på det, som varit, och naturligtvis faller det henne ej en se
kund in att tänka efter, hvar orsaken innerst kan ligga dold till
att hennes man förblifvit sådan som han är. Hon intages af en hopp
lös förtviflan. Den första tanken, den att döda sig, öfverger hon ge
nast; det behöfs mod för att dö frivilligt, och Lissi är alt annat än
stark. Hon gråter i stället ett dygn, säger att hon aldrig mera vill
se sin make och att hon skall be Gud att få dö.
Vilhelm är fullt medveten om sin brottslighet, om det lumpna,
vämjeliga i hans lefnad under de tider, då han varit skild från sin
hustru. Han skäms väldeliga och söker alls icke att försvara sig, då
han vet, att hvarje förebråelse, som slungas emot honom, är både
rättvis och välförtjänt. Hans ånger, hans goda föresatser äro fullt
uppriktiga, och han är åtminstone för stunden fast besluten att söka
upprätta det han felat, att söka förbättra sig själf. Han meddelar
Lissi det beslut, han fattat. Då han en gång känner sig värdig att
å nyo träda in under sin makas tak och kalla henne sin hustru, då
skall han komma åter; till dess skola de lefva skilda.
Skilda? Lissi står i den största häpnad. Vill han öfvergifva
henne? Det hade hon aldrig tänkt sig. Blotta tanken därpå kommer
henne att med ens glömma all den kvinliga värdighet, utan hvilken
man ej har ett grand aktning för henne. Hon skulle lefva utan ho
nom? Redan när hon valde honom till sin make visste hon hurudan
han var, hon känner honom nu i grund och botten och vet hvad hon
kan vänta sig af honom, men att, om också för en tid blott, nödgas
sakna sin man, nej, hällre förödmjukar hon sig till att bedja honom
ej lemna henne, och det blir nu hon, som ber honom om förlåtelse
därför att hon uppträdt så oförsynt emot honom, då hon upptäckte
det lilla snedsprånget, som redan är glömdt och som i det hela var
ganska ursäktligt.
Nu bör väl Vilhelm vara nöjd! Men det är han ej. Han är
bättre än hustrun. Då fästmön småleende kallade honom en »fin
pojke», därför att han lyft en flik af sitt flydda lif för henne, då bör-
39

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:21:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1884/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free