Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»STRÖMNINGER» OCH »GJENNEMBRUD» I DANMARKS LTTERATUR.
banke i sit bryst, rummer tidens tanker i sin intelligens og
har den faste villie at påtrykke litteraturen stemplet af
disse sine og tidsalderens fölelser og ideer han er den
födte og den blivende forer.»
Märklig är äfven den passage, i hvilken författaren vid tal om
George Sand kommer att jämföra henne och hennes moralitet med den
moderna franska naturalismen och dess sätt att fatta verklighets
skildringen i förhållande till moralen, hvarvid författaren utgår från
hennes idealism såsom grundorsak till hennes revolutionära anda, ty i
det att endast den inre verlden existerar för författarinnan, låter hon
denna utveckla sig fritt utan afseende på, om dess utveckling kommer
att spränga den yttre. Han fortsätter:
»Den moderne franske naturalisme, der ofte har måttet lide under
mere eller mindre grundlöse anklager for immoralitet, har for at hævne
sig over disse dreiet beskyldningen for usædelighed mot de förste,
sværmeriske værker af George Sand. Nårsomhelst Emile Zola vender
tilbage til sine indsigelser mod den idealistiske roman, glemmer han
aldrig at gjöre opmærksom på de farer, som denne stadige pegen ud
over de rammer, i hvilke individet er stillet, denne stadigt fremstillede
trang til större sjælelig og åndelig frihed indeholder for familie og sam
fund. Han gjör sig til af, för sin del aldrig at skildre den uregelbundne
elskovslidenskab i ett skjönt eller tillokkende lys, men altid at lade
den pladske i dyndet. Han kunde have tilföiet, at han og hans efter
lolgere af Balzac’s skole overhovedet aldrig have nogen höiere moral
behov end den gjængse eller åbne udsigt til noget andet samfund end
det, som beståer. De have underkastet sig en voldsom selvinskrænk
ning, i det de have bundet sig til skildringens af den af dem iagt
tagne ydre virkelighed med udelukkelse af enhversomhelst af denne
skildring uddragen slutning. Herpå beroer det, at lige så dristige
som de ere i udmalningen af samfundsforhold og situationer,
som litteraturen fordum sjeldnere har vovet at behandle,
ligeså frygtsomme, ja intetsigende ere de som tænkere og
moralister. De söge nödvendigvis bestandig en styrke i påvisningen
af deres overenstemmelse med de gjængse moralbegreber; de rose sig
af at kalde last hvad alle andre kalde last og at ingyde afsky for lasten.
De ere ikke som hin synderinde George Sand. Men hvad det engang
er på tide at sige, det er, at netop denne deres »Moralitet» er deres
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
