Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. R. NYBLOM.
och författaren. Ar det uppfattningen af det absoluta såsom ett person
ligt, öfver den ofullkomliga verkligheten höjdt evigt väsen, så förstår
man föga, huru dess tillvaro kan betecknas med det tviflande uttrycket
»så kalladt», på samma gång som tillvaron af en andlig verld jämte
den fysiska antages. Detta är en gåta, på hvilken i boken icke gifves
någon lösning; men det är också en fråga, om hvilken det visserligen
icke kan sägas, att den »er et spörgsmål, der intet er, fordi det for længe
siden har fået sit svar».
Den andra påminnelsen gäller författarens försök att i den nordiska
literaturen slå tillsammans idealism och realism till ett. Ja, i sin högsta
form är poesien, såsom hos Dante, Shakspeare, Göthe, Runeberg, idealism
till verldsuppfattningen och realism till framställningen, och att realism i
form, huru ytterlig den må vara, ej nödvändigt är materialism i sak,
det hafva i modern tid Dickens och amerikanarne bevisat, och detta är
en grundegenskap hos den med oss skandinaver så nära beslägtade anglo
sachsiska folkstammens ideal. Men tills vidare må vi dock, så länge vi
här i norden följa andra och helt olika förebilder, ha lof att skilja mellan
de båda olika uppfattningssätten såsom gående stick i stäf emot hvar
andra, under det att sanningen är, att det rätta, som en gång skall segra,
om också, blott för ett kort ögonblick, innan kryssningen åter börjar,
ligger mellan de båda ytterligheterna. Försöket till sammanslagningen
beror på författarens lifliga önskan att till sitt parti få räkna en sådan
idealist som Björnson, en sådan man som Ibsen, hvilken började rent af
såsom abstrakt idealist med schematisk uppdelning och typiska figurer i
stället för lefvande individer och ännu delvis är fången i schematismens
ensidighet, därnäst en sådan sensuel idealist som Jacobsen och slutligen
en sådan fullblods romantiker som Drachmann. Frågas, om icke detta
är jämkning och konstruktion? För resten har författaren i sin bok själ f
användt benämningen idealism och realism i den ensidiga betydelse, som
han nu i slutet af henne vill upphäfva; han har icke blott kallat Skram
idealist hvilket han sedan vill utsträcka till alla den nordiska skolans
moderna författare —, utan han har särskildt å sid. 258 anmärkt om
Holger Drachmann, att »på tilbagetoget fra den for nationalitetsspørgsmål
ligegyldige socialisme fulgte i hans digterliv tilbagetoget fra den oprinde
ligt indtagne position som realistisk digter».
Holger Drachmanns namn har med flit blifvit gömdt till sist, emedan
dr Biandes behandling af honom utgör en lämplig öfvergång till dennes
egen bok. Oaktadt grunddragen i porträttet af denne Danmarks popu-
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
