Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFHANDLINGAR OM NORRSKENET M. M.
Förutsatt att den sistnämda lagen ej blott skall betraktas såsom
ett slags skematiskt uttryck för norrskenets uppträdande, utan verk
ligen innebära en fysisk förklaring till växlingen uti dess talrikhet,
torde mycket vara att mot Tromholts sats anföra, men utrymmet med
gifver ej att på detta ställe ingå uti en närmare granskning häraf.
Äfven här torde Tromholts sätt att betrakta norrskenen såsom en
fristående företeelse, hvilken med framgång kunde studeras, äfven
utan att tagas i det aldra närmaste sammanhang med jordmagnetismen,
hafva inverkat på hans framställning.
Uti Einige Untersuchungen iiber die vom Monde abhängige Periode des
Nordlichts (Forh. i Vid.-Selsk. i Kristiania 1882 N:o 14) utför Tromholt
en noggrann undersökning af norrskenets beroende af månens faser.
Han använder härtill dels de kleinschmidtska Godthaabsobservationerna,
dels en 27-årig af professor Fearnley publicerad följd norrsken i Kri
stiania, hvarvid han för de förra behandlar morgon- och aftonnorr
skenen särskildt. Redan förut visste man, att norrskenen skenbart äro
betydligt talrikare vid "ny än vid fullmåne, beroende på månljusets
förmåga att öfverglänsa och sålunda förtaga det svagare norrskensljuset.
Ett sekundärt maximum hade man funnit kring sista kvarteret. Trom
holt finner nu den nämda växlingen på de anförda observationsställena
synnerligen skarpt framträdande, i det norrskenen voro 4—5 gånger
talrikare vid ny än vid fullmåne. Förändringen är likvisst sådan, att
den ej enbart kan bero af månljusets olika styrka. Tromholt återfinner
nämligen icke blott det ofvan nämda sekundära maximet vid sista
kvarteret, utan äfven ett dylikt vid det första. Ofverensstämmelsen
mellan de olika serierna är sådan, att den sistnämda iakttagelsen
svårligen kan bestridas. Genom granskning af de samtidiga moln
observationerna söker T. ådagalägga, att afvikelserna bero därpå, att
himlens molnbetäckning periodiskt ändrar sig med månens faser och
att denna tyckes vara mindre vid första och sista kvarteret än vid
ny och fullmåne. Afven de sekundära maxima skulle sålunda endast
vara skenbara och bero på yttre förhållanden, som ej hafva omedel
bart med själfva norrskenen att göra.
Det är ganska anmärkningsvärdt, att medan folkmeningen till
skrifver månfaserna ett mycket märkbart inflytande på väderleken och
det vid flyktigt betraktande förekommer helt naturligt, att så vore
fallet, det likvisst är med stor svårighet, man lyckas påvisa något be
stämdt inflytande på väderleken från månens sida och ett stort dunkel
hvilar öfver hithörande frågor. Norrskenens iakttagande försvåras så
af det direkta månljusets öfverhandtagande, att det är ytterst svårt att
noggrannt studera deras beroende af månfaserna. Möjligt är att Trom
holts förklaring af de sekundära vändpunkterna är riktig, men det före
kommer anmälaren, som man här, om någonsin, kunde misstänka en
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
