Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRYTZ, EN LUSTIGH COMffiDIA.
ANDREAS JOHANNLS PRYTZ: En lustigh comædia om konung Gustaf then
första. Tredje gången upplagd. Med ett tillägg om De folkliga beståndsdelarnc
i det svenska skoldramat. Utg. af J. A. Lundeli. (Upsala 1883.)
Våra skoldramer från 1500- och 1600-talet hafva för vår tid min
dre intresse som estetiska produkter än för den kunskap de gifva oss
om dåtidens kultur och språk. Så är äfven förhållandet med denna
»comædia», som år 1621 författades af dåvarande Upsala-professorn
Prytz med anledning af hundraårs-jubileet öfver Gustaf Wasas befrielse
krig. Den föreliggande nya upplagan, utgifven af hr J. A. Lundeli,
den nitiske redaktören för »Nyare bidrag till kännedom om de svenska
landsmålen», har publicerats i nämda tidskrift, men är äfven tillgäng
lig separat i bokhandeln. Den är ett, »äfven i anordning och stilför
delning», troget aftryck af den äldsta upplagan (af år 1622), dock med
jämkning i bruket af skiljetecken och med rättande af enklare bok
stafsfel. Närmaste anledningen till offentliggörandet af den nya upp
lagan äro de i första och andra akterna införda samtalen på dalmål
(elfdalska), hvilka utgöra det äldsta sammanhängande pålitligare prof
af någon dialekt som vi ega.
För att roa åskådaren hade man hos våra grannar tyskarna börjat
i komedier infläta åtskilliga bondscener, och för att förhöja effekten
lät man ofta de uppträdande bönderna (liksom äfven narren) tala
plattyska eller någon annan dialekt. Det var naturligt, att denna sed
skulle vinna efterföljd äfven hos oss på en tid, då man öfverhufvud
gärna visade sin lärdom med att skrifva vers på åtskilliga språk, och
då man icke sällan lät de i skådespelen uppträdande utlänningarna
tala sitt eget språk. Så får t. ex. i Messenii »Blanckamäreta» Valdemar
Atterdag yttra sig på danska, liksom Brask låter i sitt stycke »Thet
välendade tydske kriget» skepparen Jan Pietersson tala holländska.
(Se s. 121, 139.)
Utgifvaren påpekar att i flere komedier från 1600-talet de upp
trädande böndernas samtalsspråk mer eller mindre närmar sig till någon
dialekt. Att de däremot införas rent af talande landsmål är mera säll
synt. Prytz har dock, utom i Gustaf I, äfven i den ett år tidigare
uppförda Olof Skötkonung låtit ett par bönder tala ett, om också föga
utprägladt, folkmål, som snarast kan anses som en blandning af väst
manländska och uppländska. Dalkarlarnas korta samtal i Gustaf I,
hvilka för personer utan speciel kunskap om målet äro obegripliga,
hafva blifvit öfversatta och kommenterade af docenten A. Noreen, och
till hans förklaringar har prof. Bugge ytterligare fogat några anmärk
ningar.
Men den nya upplagan af Gustaf 1 söker ingalunda att blott till -
iredsställa ett lingvistiskt intresse. Utom en innehållsrik inledning
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
