Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRYTZ, EN LUSTIGH COMCEUIA.
med åtskilliga uppgifter om författarens lefnad, hvilka fullständiggöra
hans biografi i Ljunggrens Svenska Dramat, har utgifvaren vidfogat
arbetet en utförlig redogörelse (s. 83—156) för folkliga element i våra
skoldramer.
Dessas stundom helt löst tillfogade bondscener innehålla ofta nog
ganska intressanta notiser om vår allmoges lif för ett par hundra år
sedan. Lika litet som renässanstidens målare gjorde sig 1600-talets
dramatiska skalder något samvete öfver att skildra semitiska förhållan
den med drag, lånade från sin egen tid. Liksom därför Paolo Veronese
målar sina pager vid bröllopet i Kana med utbrutna ärmar, efter
1500-talets italienska snitt, så är det snarare ett svenskt bondbröllop
på 1600-talet än Isaks och Rebeckas bröllop i Österlandet som Bero
nius skildrar i sin bearbetning af Frischlins stycke Rebecka, då gästerna
vid inbjudningen uppmanas att medtaga »förning», eller då de druckna
bönderna pröfva graden af sitt rus genom »att gå tiljan rak».
Utom flere scener med dylika drag meddelar hr Lundell folkvisor
eller visor i folkviseton, som han funnit inströdda i dåtidens skådespel.
De senare äro i synnerhet hämtade ur Messenii dramer.
I 1600-talets öfvertro spelade djäfvulen en väsentlig roll, och vi
återfinna honom därför ofta i tidens dramatiska arbeten. Detta är fallet
i de svenska liksom i de samtidiga danska. Beträffande hans uppträ
dande i de senare kunna, vi hänvisa till Birket Smiths nyligen om
tryckta, intressanta uppsats Djævelen og Narren i det gamle danske
Skuespil i Studier på det gamle danske Skuespils område (hr Lundell
anför ej s. 84 denna uppsats bland sina källor). Men äfven andra från
vår folktro välkända figurer påpekas. Trollkarlen Blymas på Cypern,
hvilken uppträder i Brasks Comædia om Apostlarnas gärningar, är
lika väldig som någon klok gubbe i våra dagar och studerar med samma
skicklighet sin svartkonstbok. Tack vare denna, kan han »göra Wäder
och Regn», bota »Fibel, Swartsiuka och Tarmesooth» och alla andra
sjukdomar, och om ungmörna, som vilja gifta sig, blott vända sig till
honom, lofvar han: »på timmen skall jagh them Manfolck fly». Tisbe
och den af Telge-rektorn Jakob Eondeletius författade Judas redivivus
lära oss, att häxorna redan på 1600-talet förstodo konsten att med den
lcdc fiendens hjälp skaffa sig en så kallad bjäre eller mjölkahare, denna
märkliga hare, hvilken, om man får lita på folktron, ännu i våra dagar
diar grannarnas kor och sedan vid hemkomsten utsprutar mjölken i
sin egares bytta.
Ännu ett par århundraden tillbaka kunna vi spåra samma vid
skepliga mening, hvilket är af intresse, då vi så föga känna om vår
folktro under medeltiden. Från Osmo kyrka på Södertörn hafva vi
nämligen bland flere intressanta målningar från 1400-talet äfven en
(afbildad i Illustrerad svensk historia 11, 309), som föreställer, huru
djäfvulen hjälper en kvinna att kärna smör. Men bredvid dem ser
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
