Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESAIAS TEGNÉR.
-holm, -how eller -hoe (vårt hög), -dale eller -del, -Mrk, -by, -gate, -thwaite,
-beck, -thorpe och möjligen -fleet. Med undantag af -kirk, som norman
nerna naturligtvis ej kunnat föra med sig från sitt okristnade hemland,
hafva vi återfunnit alla dessa ändelser också i Normandie. Om redan
detta förhållande är betecknande, blir slutsatsen ännu så mycket lättare
att draga, då vi funnit att af dessa namnformer ingen enda talar emot
antagandet af normandernas danska härkomst, medan däremot flera,
och det just de vigtigaste, afgjordt hänvisa oss till Danmark.
Worsaaes tabell nämner utom dessa ändelser och ett par an
dra mindre betydande äfven särskildt följande, hvilka anses stamma
från Norge: -force (fors), -fell (fjäll) -haugli (hög) och -tam (tjärn).
Af dessa torde -haugh icke vara att bygga på, enär skilnaden mellan
forndanskans och fornnorskans äldre form af hög säkert varit för ringa
att man numera på engelsk mark skulle kunna hålla dem bestämdt i sär.
Beträffande åter -fors, -fell, -tam kunna vi här så mycket lättare
vidgå att de äro norska, som ingen af dem anträffas i Normandie.
Det är på tillvaron af dessa namn-slut i Westmoreland och Cumber
land som Worsaae grundar sin förmodan, att dessa landskap till en väsent
lig del befolkats från Norge. Men om vi ställa antalet af de afgjordt
danska ändelserna i dessa trakter {-by 63, -thorpe 7, -thioaite 57, -beck
29), tillsammans 156, mot dessa mera norska ändelser {-force 7, -fell 57,
-tam. 24), tillsammans 88, så visar sig öfvervigten alldeles bestämdt falla
på den danska sidan. Så blir resultatet, äfven om de 52 -dale-n&nm
som förekomma alla läggas i Norges vågskål, ett beräkningssätt som
uppenbarligen vore obilligt.
Det finnes dessutom vid denna jämförelse en omständighet, som sär
skildt förtjänar att påaktas. Samtliga element som tala för Norge till
höra de af mig så kallade »natur-namnens» klass, under det att alla
»kulturnamnen» äro danska. Månne ej häri ligger en antydan om att
det, när alt kommer omkring, snarare är landets norska natur än dess
norska kultur som s’ifvit dess namnskick en säregen och i viss mån
O Ö
norsk prägel?
Tänkom oss en nybyggare skara bestående af hundra danskar, som
aldrig skådat någon fors eller något fjäll, och af tio norrmän, för hvilka,
sådana naturföreteelser äro välbekanta. Tänkom oss denna skara landa
i en bärgstrakt och bosätta sig där. Tvinar någon att under sådana
förhållanden de fåtaliga norrmännens namn på fors och fjäll skola
göra sig gällande äfven bland de tio gånger flere danskarna?
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
