Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALFRID VASENIUS.
och med sig själf sine undersåtars hjärtan, är fast mera», således nästan
ordagrant samma norm, enligt hvilken regenternes värde mätes i
»Fältskärns berättelser».
Dessa olika sidor af Freses verldsåskådning sammanhållas till ett
helt af hans religiösa uppfattning.
»Jag har sund och helbregda varit: jag har ock sjuk och skröpelig
varit. I det förra tillståndet behagade mig verlden: i det senare lärde
jag känna Gud». Så angifver Frese själf källan till sitt religiösa sin
nelag, och det är ju äfven främst till sin sjukdom som han anknyter
sina betraktelser i religiösa ämnen. Denna sjukdom lärde honom inse
lifvets fåfänglighet från en ny sida: den matta lifsgnistan, som så ofta
var i fara att utslockna, vände hans tankar på det bättre lif han hoppa
des vinna i en annan verld, ty »döden är kropsens död och döden är
själenes hälsa». Men äfven i detta sitt religiösa lif bibehåller han sin
måttfullhet. Då han i åsynen af döden redigerar sina dikter, utesluter
han visserligen två tredjedelar af de verldsliga, men dock icke alla:
åtskilliga rätt glada dikter lemnar han kvar. Och om han än i plågans
dagar stundom visar någon otålighet, så slutar han dock i sin sista
»vårbetraktelse» med att känna sig »i hoppet säll, i tankar salig», han
»fruktar döden ej, och hatar icke lifvet».
Det är naturligt att dessa hans religiösa känslor skola ingå en
nära förbindelse med hans åskådningar för öfrigt, t. ex. med hans de
mokratiska tänkesätt: inför Guds majestät existerar icke mera någon
jordisk standsskilnad, ty dödens boning är den ort »där hvar har lika
lott, en konung och en tral», och redan i lifvet framställer sig för
honom tanken att »emellan den som på tronen sitter och den som står
vid kvarnen, emellan den lycklige på jorden och den olycksalige är in
gen annan åtskilnad än Guds nåd allena».
Klart är att likaså olyckorna under kriget och arf från fäderne
hemmet hvar på sitt håll bidragit till utvecklandet af Freses religiositet.
Och på religionens område får naturligtvis äfven den subjektivism,
som utmärker Frese, stort utrymme; ja, i själfva verket är det just
den personliga form religionen hos honom antager och den däraf här
fiytande värmen i hans andliga dikter som verkar så tilldragande.
Men, så paradoxt det än kan iåta, just uti denna sin subjektivism
är Frese ett uttryck äfven för en stor religiös tidsströmning. För att
förstå detta måste vi kasta en flyktig blick på tidens kyrkliga för
hållanden.
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
