Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYTT OCH GAMMALT OM JACOB FRESE.
Samma demokratiska uppfattning framträder äfven i afseende å
yttre ära, börd och samhällsställning. För egen del bibehåller sålunda
Frese sin lugna själfkänsla äfven när det gäller hans anseende som
poet. Medvetandet af hans afsigters renhet gör att han vid sina »oskyl
dige dikters allmänt kunnogt görande icke det ringaste fruktar hvarken
för förtal eller last, eller vidare begärer hvarken beröm eller ros». Och
mot slutet af sin lefnad har han »med hugnad förnummit» att hans
»bevågne läsare», har varit »en benägen uttydare af mine tillförene i
trycket utgångne prof Och ändock jag icke törstar efter beröm,
blygs jag likväl icke att därför hembära dig min ofFentelige tacksägelse».
Men samma själfkänsla uppträder han äfven på hela det ofrälse
ståndets vägnar. »Beropa dig icke på dine förfäders bedrifter, utan var
man för dig sjelfan. Ändock askan är af hög härkomst, efter elden
är ett så ädelt element, så räknas hon likväl för ett förackteligit stoft».
Däremot: »Som rosor komma af törne och diamanter af sten-klippor,
så härstammar ofta dygd af ringa härkomst».
Med en sådan uppfattning af förhållandet mellan hög och låg och
af det fredliga arbetets betydelse var det naturligt, att Frese skulle
djupt påverkus af de olyckor den enväldige konungens långvariga krig
åsamkade fosterlandet, och af hvilka olyckor han äfven själf fick er
fara känning. Visserligen har Atterborn påstått, att »den förtjusta
tillgifvenheten för Karl XII är ett af grundelementen i Freses poesi»;
men denna uppfattning är såsom redan Ljunggren i någon mån
visat alldeles oriktig. Väl hade Frese, såsom naturligt är, fått sin
del af den undersåtliga ödmjukhet för majestätet, som är så karakteri
stisk för det karolinska tidehvarfvet; men äfven då han skall ex officio
upphöja Karl XII, t. ex. i fägnetalet efter konungens återkomst 1715.
tränger sig tanken på landets nöd i förgrunden och hvad han främst
önskar är att konungen måtte skaffa landet fred. Och denna längtan
efter fred klingar igenom snart sagdt hela hans diktning: den fram
träder både uti grafkväden, i bröllopskväden och efter Karl XII:s död
i särskilda dikter och sentenser. Kriget, »hjältars blodiga lusta» är »ty
ranners lycka och trefnad», det är »nationers svikliga ära» och »rof,
mord, laster och fel dess blinda styrelse följa». Till yttermera visso
heter det: »En fredsam konung är större än den härar fångne för».
Ty i undersåtarnes välfärd’sätter Frese högsta målet för regentens verk
samhet, och märkvärdigt nog påträffar man hos honom, tryckt med
fetstil, satsen: »Att vinna seger är mycket; men att vinna sig själf
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
