Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALFRID VASENIU S.
Där sitter Caiphas störst, en myndiger prelat,
Som i sitt ämbets nit för religionen vakar;
Vid uppenbart förhör han röjer hemligt hat
Och ofta utaf hämd sitt lärda hufvud skakar.
Inför honom anklagas Jesns och hans anhängare såsom »svärme-andar»
en den tiden vanlig benämning på pietisterne hvilka velat ut
sprida »en vrång och kättersk lära». Och tillämpning på skaldens sam
tid saknas icke.
Märk! hur ett listigt svek och hemligt skrymteri
Sig under namn af nit och helig ifver dölja:
Hur mången räf vill än för skriftlärd hälsad bli,
Och biblen att förstå är icke biblen följa.
På samma sätt karakteriseras Judas såsom en, hvilken »vackert
bragt sig opp», i det han »från apostlakall till krigsbefäl sig gett».
Och mot falska vittnen, domare som taga mutor o. dyl. förekommer
det ena angreppet efter det andra.
Åfven apostlarne skonas icke. De tvista om hvem bland dem som
vore ypperst; »och tänk! att man re’n då om rangen var förlägen».
Och dock är rangen »en sak som heder gör, som skälig skilnad ger,
men blinda nuller ock i spetsen ömsom ställer». Otvifvelaktigt är
detta en häntydning på presternes rangsjuka, hvilken framträdde t. ex.
vid 1720 års riksdag och gaf anledning till några skarpa pamfletter
just från pietisternes sida.
Åfven i politiskt afseende förekomma några anspelningar på samti
den. Såsom Judas’ efterträdare betecknas de »som sine fäders arf tänkt
främdom furstom få; stå efter kongens lif: förråda land och rike», och
skalden ser med bekymmer, huru det skall gå »om längre i vårt land
med fram’de krokar fiskas».
De anförda profven kunde lätt ökas med flere likartade, och på
grund af dem synes det mig icke underligga något tvifvel, att icke Freses
»Passions-tankar» äro att betraktas såsom en afgjord »tendensdikt»,
riktad förnämligast mot statskyrkans skenväsende och samvetstvång.
-Men i bredd med denna tendens går ständigt skaldens religiösa
subjektivism, som hänför de skildrade tilldragelserna till hans eget
själslif, fullkomligt i enlighet med hvad i företalet säges: »Det synes
som ville det likna sig till verldenes afton, åtminstone vet jag, att
min lifs-afton snart, för handen är. Hvad hade jag då väl, till
slut af min verlds elände och jämmer, högre kunnat trösta mig af, än
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
