Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med kritisk syslen hele resten.
som er vor korpsånd dog hvad han så siger.
Og man blev enig om : lian havde truet
gak bort der er ej bænk for dig derinde!
FRIGJORD SANG.
Så gik de, med disciplinære skridt,
hjem til kasernen og enhver til sit;
til arbejd nogle, til æstetisk hvile
Och nu susa öfver desertören vredens pilar och hatets och
hans dom lyder:
Fördömt, at han ej kunde holde trit,
men skulde stedse föjte milevidt
og ræsonnere på det franske snit,
med flugt så længe, til han måtte flygte.
Han kunde gå; slet ingen om ham sögte;
i grunden havde han dog aldrig duet.
Skalden tar dock domen med kyligt sinne. Ur ligans led och
kasernens tvång är han gången, men icke såsom en desertör till fien
den. Han har blott bygt sitt hus för sig på egen grund, och där är
han för hvar man lätt att träffa:
er du hans ven, du vil som ven ham finde;
men hvis på arnens guder du ej tror:
Kraftigare kan icke Drachmann betona den skilsmessa, han redan
i Ostende-Brugge bebådat med det romaniskt-franska väsende, som med
hans gamla literära vänner beredt sig ett så bredt utrymme i hans
land. Öfverraskande kom ej häller denna brytning; det finnes många
drag i hans äldre skrifter från alla perioder, som måste öfvertyga en
hvar om, att det finnes för mycket af romantik i Drachmann, för att
han skulle kunna helt uppgå i en riktning, hvilken i grund och botten
är materialistisk, kritisk, förståndsmässig och negativ. Vredens kalk
har han därför också för denna sin lösslitning redan fått i många omgångar
iskänkt af sina forna vänner; bittrast af Georg Brandes, hvars uppsats
om honom i »Det moderne gjennembruds mænd» är som ett gyllene
vin, bjudet i glänsande pokal, men med några väl blandade droppar
af gift uti.
Måtte Drachmann därför härda ut! Hans ställning är nu mera
ingalunda lätt. Att han emellertid ej i sin fosterländska riktning står
alldeles ensam inom Danmarks konstnärliga verld, kunna vi förstå af
den tjusande inledningssången till Emil och Anna Poulsen, om hvilkas
hus Drachmann antyder, att det är »lidt vanskeligt ind i det at trænge»;
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
