Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. AP GEIJERSTAM OCH JONAS LIE.
utom i synnerlig grad är egnad att vara en gradmätare på, hvad den
moderna naturalismens principer, relativt hofsamt tillämpade, förmå åstad
komma.
Från början ’till slut är skildringen stram och klar. Intet öfverfiöd
af ord och inga skymmande detaljer. Med lämplig varsamhet upprullar
författaren helt småningom de uppträdande personernas själshistoria, och
med verklig skicklighet insätter han den ena figuren efter den andra på
sin plats inom det helas ram. Skådeplatsen är skärgården vid vår östra
kust, och de lefnadsförhållanden, i hvilka vi införas, sammanhänga med
det hårda arbetet på haf och strand samt de vanor och egendomligheter,
som af detta betingas. Alt hvad Geijerstam af hithörande ting målat
är åskådligt och iffenkänligt för hvar man såsom vårt och svenskt. En
annan fråga är, om lifvet själft, som härinom lefves, är fullgjutet, eller
om ej väsentliga drag, hvilka tillhöra just en sådan skärgårdsstam och
väldigt skulle bidragit till densammas karakteristik, äro förbisedda eller
uteslutna. Vi nämna blott ett: alt sjöfolks starka dragning till det mystiska,
hvilken ju så ofta ger en egen färgning åt ej blott dess religiösa lif utan
till och med åt motiven för dess allra hvardagligaste handlingar. Vi för
stå mycket väl att från en rent naturalistisk verldsåskådning skola sådana
drag ega blott föga intresse; men för en konstriktning, som tager fullt
upp alt, som ligger i begreppet verklighetstrohet, få de icke vara obe
kanta eller sedda med likgiltighet. Afvenså torde väl kunna frågas, huru
vida det hårda, kalla och beräknande verkligen har en så absolut förher
skande plats i yrkesmannens lif, att de mer humana rörelserna antingen
äro rent förtorkade eller åtminstone bannlysta i hvarje annan skrud än
förklädnad, eller om man icke, af en eller annan föregångares lyckade
fint att bakom en utsida af is låta läsaren ana en dold vulkan af känslor,
låtit sig förledas till att, särdeles då det gäller de mindre bildade sam
hällsklasserna, antaga, att alt dessas känslolif håller sig hermetiskt slutet
och oupptäckeligt för andra än de särskildt invigde. Vi misstänka nästan
att så är förhållandet och vilja därför mana till än ytterligare iakttagelser,
och särskildt vilja vi varna herremannen och främlingen för att tro, att
alt hvad som döljes för honom, när han träder in i ett ringare hus, också
håller sig doldt för det där lefvande hushållets medlemmar inbördes. Ge
nom en i själfva verket sentimental uppfattning af den naivetet, som ge
menligen finnes hos den obildade, har man kommit till en alldeles kam
margjord fattigpsykologi, som för närvarande går igen i en mängd språk
och literaturer, men som vederbörande själfva svårligen lära känna igen
sig uti eller erkänna för äkta. Och det är nog ej utan, att Geijerstam
både förr och särskildt i denna Erikson, hvars låter och tal och yttre
skepelse han så träffsäkert tecknat, skattat ej så obetydligt till en sådan
schablonkarakteristik af fattigmannen.
Författaren till den lilla roliga boken »Stuesnack och Stätteslams>
antyder i sitt företal, att han vet, att skåningen känner igen sig i hans
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
