Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS HILDEBRAND, FRÅN ÄLDRE TIDER.
tid den qvartära. Den tid, som går därförut kallas den tertiära. En
fråga, som i åratal utgjort föremål för lifligt meningsutbyte både i
skrift och tal, är om människan lefvat redan under den tertiära
tiden, en period som är så aflägsen, att en mängd växt- och djurarter
sedan dess hunnit dö och ersättas af andra.
Sedan förf. granskat alla de bevis, som framlagts för människans
tillvaro under denna tid, säger han: »De af mina läsare, som haft
tålamod, att gå igenom denna långa lista på föregifna bevis för män
niskans tillvara under tertiärtiden, hafva helt visst fått det intryck, att
intet af dem ännu gör tillfylies. Men de böra därjämte hafva fått
ett lifligt intryck såväl af den ifver, med’ hvilken man söker att ut
vidga våra kunskaper om människans forntid, som af den omsorg,
med hvilken man pröfvar hvart nytt faktum, som framlägges. Jag har
•varit angelägen att genom en opartisk framställning väcka detta in
tryck, på det allmänheten må se, att man på fornforskningens om
råde icke nöjer sig med de resultat, som redan äro vunna, utan verk
ligen sträfvar för framåtskridande, äfvensom att man kan sätta lit till
de resultat, som under detta hos alla civiliserade folk fortgående ar
bete framlägges, ty de dragas icke utan en skarp och ärlig kritik. Det
är af vigt att insigten härom blir spridd och rotfäst, eftersom man i
allmänhet, på grund af det arkeologiska studiets ungdomssynder, ända
in i senare tid varit benägen att anse fornkunskapen vara en forsk
ningsart, inom hvilken man i främsta rummet roar sig med lösa
hugskott».
Med »Graffynden i Mykenai» förflyttas vi till en mycket senare tid,
ehuru äfven denna ligger 3,000 år bakom vår. Förf. omtalar först de
särskilda grafvarnas ovanligt rika innehåll, för hvilket äfven vi i år
gången 1878 af denna tidskrift lemnat en ganska utförlig redogörelse.
Sedan sysselsätter han sig med frågan om grafvarnas alder och stan
nar vid samma åsigt som vi då uttalat, nämligen att de tillhöra slutet
af det andra förkristna årtusendet. De skulle således vara något yngre
än Moses, men något äldre än David. Om denna tidsbestämning är
man ock nu ganska allmänt ense.
Såsom egendomliga prof på misstag, till hvilka äfven framstående
forskare stundom göra sig skyldiga, då de altför ensidigt fatta sin
uppgift, kunna vi nämna de åsigter om Mykenæ-fyndens ålder, som
förfäktats af en tysk och en rysk arkeolog, båda med godt namn
inom den klassiska fornkunskapens område, men båda lika fullkomligt
obekanta med den förhistoriska fornforskningens resultat, som med
dess metod. Den förra hänförde grafvarna i Mykenæ till de bysantinska
kejsarnes tid, midten af det första årtusendet efter Kristus. Den se
nare, som gör ett ungefär lika stort fel vid bestämmandet af dessa
grafvars ålder, sätter dem i förbindelse med en historiskt känd till
dragelse. Han omtalar, att en skara heruler, som under sin vistelse
417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
