Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x
fattigvården, cl. v. s. kommunens skattskyldige invånare till last. Fattig
vårdssamhället är sålunda för närvarande den försäkringsanstalt, på hvilken
arbetarne ytterst äro hänvisade vid inträffande olyckstillfällen, — åtmin
stone öfveralt, där icke urbetsgifvarne af ren humanitet fullgöra sådana
förpliktelser, som icke kunna dem lagligcn åläggas. Mon häri ligger
en ekonomiskt felaktig anordning, ett skydd eller premium åt industrien,
som öfriga samhällsklasser få betala och som på ett mycket ojämt sätt
faller dem till last. All den nöd och fattigdom, som har olyckshändelser
vid det industriella arbetet till orsak, är ju ekonomiskt taget ingenting
annat än en del af produktionskostnaden för de varor, som industrien
framställer; alldeles likasom maskiners slitning och förbrukning ingå i
varans produktionsomkostnader, så skall ock den mänskliga arbetskraftens
förbrukning däri inberäknas och helt och hållet gäldas ur den tillverkade
produktens pris. Den industri, som ej bär samtliga dessa produktions
omkostnader, förtjänar ej att lefva och må gå under, hällre än att kom
munerna skola svara för dess kostnader. Men erfarenheten visar, att den
arbetslön, som arbetaren undfår, antingen icke är tillräcklig att medgifva
ett öfverskott till skydd mot olyckshändelsers ekonomiska verkan, eller i
hvarje fall icke af arbetaren frivilligt användes till bildande af sådant
öfverskott. Att tvinga arbetaren själf till sådan förtänksamhet är icke
häller möjligt. Det enda sättet att befria fattigvårdssamhällena från kost
naden för industriens decimering af arbetskraft är således att lägga an
svaret för industriens olyckshändelser å arbetsgifvaren. Det må sedan
tillkomma honom att göra sig detta ansvar rimligt tungt genom riskför
säkring i någon af dess mångahanda former, och sedan kostnaden för detta
ansvar sålunda biifvit på samtlige ansvarige arbetsgifvare fördelad, utjämnad
och fixerad, har enhvar af dem att taga densamma med i sina beräknin
gar öfver varans produktionskostnad och att i varans pris fördela denna
på sina konsumenter. Endast på denna väg bör samhället slutligen
betala umgälderna för underhållet af arbetets invalider; fördelningen
på samhällets medlemmar blir sålunda vida jämnare och rättvisare än
fattigvårdstungan. För arbetaren själf uppstår slutligen häraf den vin
sten, att han får mottaga sitt underhåll såsom en rätt af arbetsgifvaren
eller af den industri för hvilken han offrats, icke som en förödmjukande
allmosa af fattigvården.
Så möter man redan vid de första stegen på detta område det åskåd
ningssätt, hvilket inom kort skulle drifva regering oeh riksdag alt längre
och längre från den juridiska och in på den socialpolitiska lösningen af
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
