Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA FÖKSÖK TILL FÖRBÄTTRING AF ARBETSKLASSENS VILKOR.
drogo. Man erkände ej blott obetingadt från deras sida, att arbetsgifvarens
ansvarighet för sina underordnades vållande till skadegörelse betingades
af det skäl, att den skadade arbetaren eljest svårligen kunde komma till sin
rätt. Man gick ännu längre och framhöll, att ansvaret för industriens
olyckshändelser måste läggas å arbetsgifvaren, därför att det är han som
tager i sin tjänst de väldiga naturkrafter på hvilkas verksamhet den stora
industriens vinster bero, men för hvilkas obändighet industriens arbetare
fälla offer. Den gamla germanisk» rätten, den romerska rätten, sade man,
kände ej dylika rättsgrundsatser, helt enkelt därför att näringslifvet vid
tiden för denna rättsbildning rörde sig under förhållanden, som med den
nyare industrien ej kunna jämföras. Romarne hade slafvar i sin tjänst,
icke frie arbetare, de arbetade med verktyg icke med maskiner, de kände
icke någon af de vilda naturkrafter, som nu äro fabriksherrens tjänare
och hans frie arbetares lifsfärliga medarbetare. Sedan dessa förändringar
inträdt, är det nödvändigt att enhvar, som till sin fördel låter mänskliga
arbetare och naturkrafter samverka, också får bära ansvaret för den lyck
liga utgången, emedan han eljest icke har tillräcklig anledning att spara
på sina arbetares lif och helsa. Man kan genom de noggrannaste politi
föreskrifter och den allvarligaste fabriksinspektion omöjligen förekomma
vårdslöshet och likgiltighet för arbetarens välbefinnande, men man kan
lernna alla polisföreskrifter och all fabriksinspektion å sido, om man blott
låter arbetsgifvaren veta, att en skadegörelse å de mänskliga arbetskrafter
han tagit i sin tjänst står honom fullkomligt lika dyrt, kanske dyrare än
en skada på hans maskiner; arbetsgifvaren skulle då egna de förra en
ännu noggrannare vård och uppmärksamhet än de senare. 1
Så argumenterade redan ur 1871 de förnämste af det nationalliberala
partiets talare, och de lade härtill ännu en annan betraktelse, af ekono
miskt-social natur, hvarmed de -ville afvisa invändningen om industriens
(1. v. s. arbétsgifvarnes oförmåga att bära det ansvar, hvarmed lagförsla
get hotade. Arbetsgifvaren måste bära ansvaret för industriens olycks
fall, sade de, därför att detta ansvar eljest kommer att drabba fattigvårds
samhällena. Fabriksarbetaren kan med sina knappa lönevilkor, med
sitt fullständiga beroende af dagspenningen, knapt bära följderna ens af
lättare olycksfall; vid de svårare, som vålla längre sjukdom eller död, stå
han själf, hans familj och hans efterlefvande alldeles värnlöse, och falla
1 Yttranden i denna riktning förekommo dels å de liberala nationalekono
mernas årliga kongress, dels i deras Vierteljahrschrhft för Volksmirthschaft, dels
i Laskers, Bamberges, Brauns m. fl. uttalanden under riksdagsdebatten 1871.
431
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
