Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA FÖRSÖK TILL FÖRBÄTTRING AF ARBETSKLASSENS VTLKOR
själf belostat ined större tyngd iin tillåtet var, men arbetsgifvaren dömdes
till ersättning, emedan ställningen bevisligen varit uppförd af murket virke,
och svaranden ej kunde styrka, att arbetaren fått noggrann anvisning,
huru stor belastning var medgifven. En gång har en arbetschef förkla
rats vållande till ett olycksfall, på den grund att den skadade arbetaren
varit använd till en farlig förrättning utan att vara med densamma för
trogen och utan att arbetschefen noga underrättat honom om skydds
medlen mot faran. En annan gång, då en fjortonårig yngling fått armen
skadad af en cirkelsåg, förklarade Reichsgericht utan vidare bevisfordran,
olyckan vara vållad af arbetschefen, endast på den grund, att han befalt
gossen arbeta vid en maskin af denna farliga beskaffenhet, och enär en
så oerfaren arbetare omöjligen kunde genom anvisningar af verkmästaren
vinna tillräcklig öfning i maskinens användning. Följande exempel
må slutligen anföras till belysning af domstolens uppfattning: I en
fabrik var en arbetare, på anordning af en verkmästare, sysselsatt med
att slå en linneduk kring en afvecklingsvals och utförde denna operation
medan valsen var i gång, hvarvid hans högra hand greps af valsen och
krossades. Han begärde skadeersättning på den grund, att verkmästaren
underlåtit gifva honom anvisning, att valsen borde stoppas innan den om
vecklades. Det upplystes att i maskinen fans en stoppare, hvarmed den
samma kunde ögonblickligen häjdas; att den ifrågavarande arbetaren förut
icke varit ständigt sysselsatt vid valsen eller egentligen lärt sig denna
förrättning, men att han verkstält operationen så som den alltid i fabri
ken utfördes af de vane arbetarne och såsom de yngre inlärdes af de
äldre, hvilka aldrig plägade stoppa valsen, när den lindades med duk,
samt att verkmästaren iakttagit detta missbruk utan att därvid göra på
minnelse. Verkmästaren förklarades af underrätt vållande till olyckan,
och fabriksegaren således ansvarsskyldig och denna dom godkändes af
Reichsgericht 1 (d. 8 april 1881). I ett stenbrott var en arbetare sys
selsatt att med biträde af andra arbetare flytta en stor sten. Stenen klöf
sig i två delar till följd därutaf att i densamma fans en vertikal
spricka; den ena delen föll ned och dödade arbetaren. Hans enka be
gärde skadeersättning och fick sig densamma tilldömd på grund af föl-
1 Högsta instansen för dessa mål var das »Oberhandelsgericht» till 1879, seder
mera »das Reichsgericht» i Leipzig. Redogörelsen för den förras judikatur finnes i
Huber-Liebenaus uppsats Das sog. Haftpflicht-Gesetz v. 7 Juni 1871 i Zeitsohrift fur
Gesetzgebung und Verwaltvng etc. Im Deutsehen Reich, IV Jahrg. 1880.
För Reichsgerichts domar finnes god redovisning i den förträffliga prejudikat
samlingen Entscheidungen des Reichsgerichts, herausgeg. von den Mitgliedern des Ge
richts. Leips. T. I-X.
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
