- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1884 /
476

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

x
ja ide argumentation: En undersökning af stenen före dess rubbning från
stället skulle efter regeln hafva föranledt upptäckten af den spricka i
densamma som vållade olyckan. Denna undersökning, som ålegat arbets
chefen, var försummad, och denne måste således anses såsom vållande till
olyckan, så vida han icke kan bevisa, att här förelegat ett undantagsfall,
hvari undersökningen ej kunnat leda till sprickans upptäckt. Detta bevis
kunde svaranden naturligtvis icke förebringa, och Eeichsgericht ogillade
d. C) nov. 1883 hans besvär öfver den honom ålagda bevisskyldighet 1 .
Verkningarna af dessa nya rättsgrundsatser och deras tillärapning
inträdde mycket snart, snarare till och med än man väntat, ty de berodde
i själfva verket mindre på lagens verkliga innehåll än på de oklara före
ställningar, farhågor och förhoppningar, som den födde i sinnena. Inom
arbctsgifvarnes krets spred sig känslan af en ansvarsskyldighet, som i
förstone föreföll nästan obegränsad, och litet hvar såg sig oroligt om efter
det skydd mot oberäkneliga förluster, som naturligtvis endast stod att
finna i association och riskförsäkring. Järnvägsbolagen, för hvilka åtmin
stone i Preussen den stora ansvarigheten icke var någon nyhet, slöto sig
genast tillsammans i en försäkringsförening, som utan svårighet kunde
ernå tillräcklig styrka. Men äfven inom öfriga industrigrenar gjorde sig
samma behof gällande, och så kallades på en gång till lif en i Tyskland
dittills nästan okänd art af försäkring, die Unfall-Versicherung. Kedan
1871 grundades ett storartadt ömsesidighetsbolag, Die allgemeine Un
fallversicherungs-bank i Leipzig, och inom två års förlopp räknades i Tysk
land tre aktiebolag och fem större ömsesidighetsbolag för försäkring mot
olycksfall synnerligen vid det industriella arbetet. Det innerliga samban
det mellan denna nya försäkringsrörelse och den nya ansvarighetslagen
framträdde tydligt nog däruti, att den första inrättningen af detta slag
angaf såsom sin enda uppgift att >försäkra arbetsgifvare mot alla de risker
och förbindelser, hvarför de enligt den tyska ansvarighetslagen och andra
för riket eller särskilda landsdelar gällande bestämmelser äro utsatta i för
hållande så väl till sin arbetspersonal som till främmande personer». Denna
1 I någon mån erinrar denna dom om ett rättsfall vid de franska domsto
larne, som af Bamberger citeradt under 1871 års riksdagsdebatt, sedermera ofta
plägat anföras i literaturen öfver denna fråga. På en bangård fans en stor ugn,
som begagnades till smältning af metall. Det hände en vinternatt, att några ar
betare för att undgå kölden lade sig ofvanpå ugnen och insomnade. Två af dem
blefvo kväfda och förbrända af hettan. Bolaget dömdes att underhålla deras
familjer, på den grund, att frestelsen att intaga denna plats var för arbetarne så
stor, att järnvägsförvaltningnn bort vidtaga föfsigtighetsmått för att förekomma
eu dylik händeiso.
438

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:21:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1884/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free