Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA FÖRSÖK TILL FÖRBÄTTRING AF ARBETSKLASSENS VILKOR.
utan var att hänföra till offentlig rätt. Det låg då så mycket närmare
till hands att förorda dess hänvisning till annat forum än de allmänna
domstolarnes. Ur denna synpunkt var det också ej svårt att vinna ju
risternas bifall för den anordning af den industriella ansvarigheten, hvilken
inom kort skulle af Tysklands ekonomiske skriftställare framhållas såsom
den enda riktiga.
Arbetsgifvarne slutligen hvad var naturligare, än att de skulle
känna sig mindre behagligt berörda af de förhållanden, som inträdt med
1871 års ansvarighetslag? Ingen mottager gärna och med glädje en ny
och ensidigt träffande förpliktelse, och de utgifter, som för Haftpflichts
eller »fullständig olycksfallsförsäkring drabbade den tyska storindustriens
driftherrar, voro icke så obetydliga, då de inom några få år kunde räknas
till ett minimibelopp af 7 millioner mark i årliga premier. Men häri låg
dock en jämförelsevis ringa olägenhet; livad de tyske industriidkarne
kände mest tryckande var det alldeles förändrade åskådningssätt hos deras
arbetare, som i förstone dref hvarje uppgörelse om skadeersättning till en
rättstvist, som fostrade omåttliga anspråk och lika omåttlig ovilja, när
anspråken ej kunde uppfyllas. Mest beklagansvärde voro naturligtvis de
arbetsgifvare, hvilka sedan länge varit vane att af humanitet och väl
förstådt intresse uppfylla sina naturliga förbindelser till vård om arbetarnes
bästa; och Tyskland räknade lyckligtvis icke få sådana arbetsgifvare,
synnerligen inom den verkliga storindustrien uti Rhenländerna och
Elsass, hvilka på ett storartadt sätt förstått att knyta arbetarnes intressen
vid sitt eget. Det var desse en ringa tröst, då man sade dem, att lagen
ju dock icke var något annat än en bekräftelse på deras frivilliga upp
offring, och att de allra minst borde klaga öfver en skyldighet, med
hvilken de längesedan blifvit förtrogne. Nej, svarade de, vår ställning
är väsentligen försämrad; ty hvad som förut af arbetaren mottagits med
tacksamhet såsom en yttring af välvilja, det affordras oss nu med pock
som en gärd af vår ovilkorliga förbindelse;, hvad som förut fastade den
förolyckade och hans kamrater vid vår fabrik som medlemmar af en
familj, det verkar nu till sprängning af alla band, som för industriens
lugna utveckling äro nödvändiga. När förut en olycka inträffade, kommo
arbetsgifvaren och arbetaren i alt lugn öfverens, och man fann alltid
en passande utväg: den som förlorat ett öga fick en sysselsättning som
ej utsatte honom för olägenhet af enögdhet, den som förlorat en arm
505
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
