Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA FÖRSÖK TILL FÖRBÄTTRING AF ARBETSKLASSENS VILKOR.
alldeles tydligt, att den ifver som i denna fråga framdref stora reform
förslag, icke ville åt den fria utvecklingen, åt den i det fördolda verkande
kraften af egna intressen öfverlemna en dylik social uppgifts lösning, att
man framför alt ville åt staten förbehålla dess ära. I Frankrike och
England skulle sådana resultat, som de nu anförda, af en ny lags tioåriga
verkningar otvifvelaktigt hafva framkallat den allmänna meningen: »vi äro
på god väg; låt arbetsgifvare och arbetare hållas, de skola snart komma
öfverens om försäkringens nytta och välsignelse, och olycksfallsförsäkringen
skall blifva lika allmän och oundviklig som brandförsäkringen». Men i
Frankrike hyllar man ännu det fördömliga »laissez-faire»; i England
säger den hårdhjärtade statsmannen kallt: >let every man mind his
own business». I Tyskland skulle nu en högre och »kristlig» statskonst
åt de enskildes svaga ansträngningar gifva enhet och styrka. Det är
tydligt, att man af de första årens rifningar mellan intressena på en ny
och oförsökt bana lät leda sig till en verkligen ganska obefogad ring
aktning af privatintressets drifkraft. En otålig anspråksfullhet från det ena
hållet och en lika otålig välmening från det andra möttes i fordringar och
medgifvanden, och regering och partier öfverbjödo sedermera hvarandra
i att »göra något stort». Furst Bismarck kallade det för en »arbets
klassens emancipation», hvilken staten allena vore mäktig att genomföra.
Motiverna till 1881 års lagförslag öfvergå därefter till en kritik af
de olika förslagen om modifikation och skärpning af 1871 års lag, af
färda dem alla såsom opraktiska och yttra särskildt om de libera
la partiernas yrkande på alla arbetsgifvares ansvarighet efter § 1, att
dess tillämpning skulle »innebära en rättsvidrighet och därjämte en för
industrien nedtryckande börda» samt framför alt öka processernas antal och
bitterhet. Regeringen uttalar därför såsom sin uppfattning, att den stora
frågan endast på det sättet kan lösas, att »arbetsgifvarnes privaträttsliga
förbindelse gent emot sina arbetare ersattes genom en offentligt-rättslig
reglerad allmän olycksfallsförsäkring-».
Sjiilfva utgångspunkten för denna »offentligt rättsliga» försäkring är
alldeles densamma, som bestämde först socialdemokraternas och sedermera
de liberales yrkanden i denna fråga. Ät arbetarne måste beredas ett
tryggadt rättsanspråk på skadeersättning »för alla vid arbetet förekom
mande olycksfall, alldeles oberoende däraf, om olyckan haft sin orsak i
ett vållande af driftherren och hans ombud, eller i den förolyckades eget
förhållande, eller i tillfälliga, af ingen vållade omständigheter». . . »Endast
om man helt och hållet frånser dessa åtskilnader i vållandet, kan arbetaren
513
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
