Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA FÖRSÖK TILL FÖRBÄTTRING AF ARBETSKLASSENS YILKOR.
gifvarne, de till försäkring tvungne arbetarne måste i främsta rummet
kallas att själfva taga hand om sina egna intressen; endast under sådan
förutsättning kunde den obligatoriska försäkringen varda en verklighet.
Furst Bismarck själf insåg snart denna brist, och med vanlig frimo
dighet erkände han densamma öppet och oförbehållsamt. Redan följande
år bröt han stafven öfver sitt första lagförslags organisationsgrund med
de orden: »Den vid det nyss förkastade förslaget oss föresväfvande,
något på höft tilltagna, jag må kalla det rent byråkratiska försäkrings
anstalten har jag vid närmare pröfning, såsom praktisk man, funnit
oförmögen att fylla sin uppgift. Massan af ärenden skulle växa så,
att den icke kunde af en central myndighet beherskas. En arbetsför
delning är således nödvändig, och det en sådan som tager de närmaste
intressenternas egna medverkan i anspråk. Jag tror, att vårt syftemål
kan ernås allenast på grundvalen af Jcorporativa associationer». 1 Där
med var officielt riktningen angifven för de kommande åren’s arbete
på detta område. Det skulle nu gälla att skapa tvångskorporationer
inom industrien.
Men ju närmare man skärskådade den svåra uppgiften, dess tyd
ligare blef det, att ännu. mera djupgående förändringar erfordrades för
att få denna organisation praktiskt utförbar. Det insamlade statisti
ska materialet gaf vid handen, att den väldiga massan af olycksfall
kunde ordnas i tvänne grupper, hvardera af mycket olika storlek och
af mycket olika beskaffenhet. Olycksfall, som vålla en tillfällig sjuk
dom, en kortare tids oförmåga till arbete, hafva naturligtvis en helt
annan karakter än olycksfall, som medföra årslång sjukdom, fortvarande
mer eller mindre fullständig invaliditet, eller död. Skilnaden mellan
dessa båda slag af olycksfall ligger först däri, att de senare medföra
en oändligt mycket tyngre börda för den ersättningsskyldige än de
förra: lifräntor och enkepensioner för åratal taga naturligtvis mångdub
belt större medel i anspråk än sjukvårdskostnader för några dagar eller
veckor. Men skilnaden är ännu större i rent försäkringstekniskt hän
seende. Olycksfall, som medföra skada i ett finger, vrickning af en fot
eller annan opasslighet för några dagar, äro redan genom sitt antal så
öfverväldigande, att ingen ämbetsmannacorps skulle räcka till för att
taga reda på förhållandena; den hjälp och ersättning dylika små sjuk
domsfall erfordra är icke stor, men den måste komma genast, om den
1 Se furst Bismarcks yttranden i riksdagen d. 9 januari 18S2.
581
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
