Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. BÖRJESON, YNGLING, BETRAKTANDE EN SKÖLDPADDA.
Det har anmärkts, att konstverket eger ett antikt tycke, och detta
är helt visst riktigt, åtminstone i afseende på motivets art. Ämnet
skulle gärna kunna vara hämtadt exempelvis från den grekiska anto
logien, med hvars lekfulla naturstämning det synes nära befryndadt,
Motivet finnes ju äfven på ett närslägtadt sätt användt inom den
klassiska konsten; vi mena den älskliga stöden Apollo Sauroktonos,
som af Plinius tillskrifves Praxiteles, och som visar oss en ung gud,
hvilken stödd mot en trädstam, med lyftad (ursprungligen sannolikt
väpnad) hand aktar på en i trädets bark springande ödla.
1 utbildningen och framställningen af motivet ställer sig emel
lertid den moderne konstnären fullt själfständig bredvid mästaren från
Ättika. Ja, plastiskt-anatomiskt taget tillfredsställer han oss i själfva
verket mera. Ty det ställningsmotiv han funnit egnar sig säkerligen
bättre för återgifvandet af en i lugnt åskådande försänkt figur än
den, sannolikt mera med hänsyn till liniernas lek än till det fysiskt
utförbara valda, något för eleganta attituden hos det antika konstverket.
Men öfver den ena bilden, såväl som den andra gjuter fantasien
gärna en sydländsk himmels sol, man tänker sig ofrivilligt den ung
domliga kroppen strålande af hälsa och lifslust. Härtill nödgar själfva
ämnets enkla och därigenom med antiken befryndadc karakter. Det
är en ung gud eller hvad för resten kan vara detsamma en
under Hellas vana himmel utvecklad människa, vi se framför oss.
Det synes oss därför, som redan hos motivet själft i detta hänseende
ligger en fordran i afseende på arten af det konstnärliga utförandet,
på formgifningen i all synnerhet.
Vi hafva redan antydt figurens ställning. Den smidiga kroppen
hvilar lätt och naturligt på högra benet, armarna stöda mot kolonnen,
som, i parentes sagt, gärna kunde varit en smula mindre hel; det är
ett sådant omedvetet bekvämt arrangement, som kroppen förskaffar
sig, då något uteslutande upptager tankarna, och man vill fredas från
den störande inverkan af en tröttsam ställning. Uppgiften är i detta
hänseende öfvermåttan lyckligt löst. Den sköna ynglingens kropp
befinner sig i fullständig hvila. Också synes han helt och hållet
försänkt i stundens sysselsättning. Det visar bland annat uttrycket i
hans ansigte och ett fint drag af konstnärlig iakttagelse! det
från högra handen något skilda pekfingret. Ansigtsuttrycket präglas
af en odelad och allvarlig uppmärksamhet, den där jämförd med det
obetydliga föremålet för densamma öfver figuren gjuter ett drag af
omedvetenhet, som han har gemensamt med antikens yppersta ska
pelser.
I förbigående må det påpekas, att detta hufvud med dess sällsynt
behagfulla ställning, dess egendomligt klassiska och dock fullkomligt
individuelt präglade ansigtstyp med den hälft drömmande, hälft med
vetna minen i sitt slag torde vara det skönaste svensk plastisk konst
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
