Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. BÖRJESON, YNGLING, BETRAKTANDE EN SKÖLDPADDA.
hittills skapat. Åtminstone veta vi intet, som därmed skulle kunna
jämföras.
Det rika motivet har konstnären i figurens ställning sålunda gjort
full rättvisa. Däremot synes oss icke själfva formgifningen i samma
grad ypperlig. Det är i detta afseende vi våga tro, att konstnärens
mognade blick nu fordrat ett annat och bättre. Vi hafva redan fram
hållit, att själfva ämnets antika art synes göra en fordran på den
framstälda människokroppens ypperligaste utbildning och prakt be
rättigad. Häri sviker stöden enligt vårt förmenande i någon mån.
Ar det icke, som om denne unge gud (ty som sådan framstår han i
alla fall för åskådarens fantasi) sitt lif igenom gått klådd, i stället för
att hela hans gestalt, lemmar, muskler och hud borde hafva blomstrat
af kraft och hälsa genom ständig beröring med sol och luft? Häri
är, enligt vår mening, i förhållande till ämnets natur, väl litet ide
alism.
Tvifvelsutan skulle detta mindre framträdt, om arbetet, som
mästarens önskan lärer varit, blifvit utfördt i marmor i stället för
i brons.
Möjligheten att äfven hos en mager gestalt återgifva fettlagret
under huden och därmed hennes fina tänjbarhet är i det förra materialet
större än i det senare. Marmorn verkar i denna riktning redan genom
själfva färgen och det ofvan påpekade förhållandet hade säkerligen,
om stöden utförts i det ämne, för hvilket hon var arbetad, blifvit ett
annat. Dock torde det, enligt vårt förmenande, mindre lyckliga in
trycket af formgifningen ej uteslutande vara att tillskrifva arten af
materialet. Det något torra intryck, som ynglingens kropp gör,
sammanhänger måhända med dennas längdförhållanden, hvilka i någon
mån afvika från det vanliga. Sålunda förefaller öfverkroppen nog
lång. Detta beror dels på den böjda ställningen, dels, och mera, på
den omständigheten, att, då vanligen hos den manliga kroppen cen
trum longitudinis ligger något under symphysen och sålunda under
kroppen blir något högre än öfverkroppen, här kroppshöjdens halfve
ringspunkt ligger cirka 10 centimeter öfver symphysen. Närmare
betecknadt är det bukregionens öfre och nedre del, som hos modellen
varit något långa i förhållande till öfverkroppens andra delar. Därtill
äro också underbenen något längre än öfverbenen (vanligen äro de
lika långa).
Vi anmärka naturligtvis icke detta som ett fel, väl vetande, att
både i naturen och under vissa konstepoker bildningar lika de nu
påpekade förekomma. Men oss synes, som om konstnären vore
säkrare om att väcka det afsedda intrycket hos åskådaren, ifall han
ej aflägsnade sig från de typiska proportionerna, d. v. s. sådana, som
låta sig uppvisas såsom gällande för flertalet undersökta mänskliga
gestalter. Medvetet eller omedvetet för åskådaren sammanfalla de
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
