Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅGAN OM NY RÄTTEGÅNGSORDNING I SVERIGE.
förpliktelser väsentligen kvarstå oförändrade, i allmänhet vid sin nu
varande själfständiga jurisdiktion, men genom rättegångslagen beredes
tillfälle till sådan frivillig förening mellan stad och kringliggande
landsbygd till en domsaga under gemensam domstol, om konungen
finner föreningen lända till allmänt gagn. I sådan händelse särskiljes
den egentliga domstolsinrättningcn i staden från stadsstyrelsen och
magistratgöromålen samt öfvertages och bekostas för framtiden af
staten enligt enahanda grunder, som gälla för landet; men i alt, som
icke anses hänförligt till domstolsinrättningen, lemnas förhållandena,
åtminstone tills vidare, oförändrade. Rubbning i städernas statsrättsliga
ställning bör och behöfver ej häraf följa.
Samtliga rikets städer kunna lämpligen med kringliggande lands
bygd förenas under gemensamma domstolar, med undantag allenast af
de sex största städerna: Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall, Gefle
och Norrköping, samt det afsöndradt för sig belägna Marstrand, hvilka
fortfarande skulle hafva egen jurisdiktion.
Lämpligt föredöme för denna reforms genomförande föreligger i
1872 års förordning om häradsting. Den motsvarande frivillighet,
som i denna medgafs i fråga om sammanslagning af tingslag inom
samma domsaga, finner däremot beredningen, hvilken uti domsagornas
styckning ser det väsentligaste hindret för underrätternas reform,
böra öfvergifvas. I stället stadgas såsom regel, att livarje domsaga
skall utgöra en enda domkrets, därest ej särskilda omständigheter före
komma, hvilka af konungen pröfvas föranleda undantag från regeln.
Detta gäller förenad lands- och stadsdomsaga lika väl som lands
domsaga. För underlättande häraf är önskligt, att tingshusbyggnads
skyldigheten öfvertages af staten *, hvarjämte en grundlagsenlig bestäm
melse synes erforderlig därom, att sådana ändringar i den judiciella
indelningen, som ega rum efter en viss lagbestämd tidpunkt, icke
skola verka förändring i då bestående valkretsindelning.
Såsom norm för domsagornas reglering har antagits, att högsta
afståndet till domsäte i södra och mellersta delen af landet icke i
allmänhet bör öfverstiga 4 mil, men i nordligare delen af riket, hvars
1 Detta skulle dock ske endast småningom i mån af domkretsarnes reglering.
Tingshusen böra i befintligt skick utan ersättning öfverlemnas till statsverket.
Detta bör ock öfvertaga byggandet och underhållet af stadshäkte, hvaremot stä
dernas domstols- och fängelselokaler, af hvilka de förra erfordras jämväl för ad
ministrativa ändamål, böra, med hänsyn till de särskilda förmåner städerna åtnjuta,
fortfarande af dem själfva bekostas.
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
