Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S. MULLER, NOKDENS FORHISTORISKE ARCH/EOLOGI I 1883 1884.
bestemmelser og den inderste forståelse af oldtidslevningerne foreligge
næsten overalt i lige grad til lösning. Fra alle steder, hvor de for
historiske studier drives, fremkommer der år efter år mangt et bidrag
til den fortsatte, langsomme udvikling af almindelige anskuelser og
en væsentlig forståelse af oldtiden, der må betragtes som det viden
skabelige arbejdes egentlige mål. Det er således med föie, at den
forhistoriske forskning er blevet betegnet som »sammenlignende», og
det vil også for fremtiden kun være gjennem vidtstrakte og fuldstændig
gjennemförte sammenligninger, at der kan gjöres videnskabelige erob
ringer af virkelig betydning.
Kobenhavn den 31. december 1884
Sophus Milller.
Julianus Affällingen, en bild från den döende antiken af JULIUS CENTERWALL,
Stockholm 1884.
Ofvanstående arbete förtjänar uppmärksamhet ej endast såsom det
första af svensk man gjorda försök till en utförlig skildring af en af
historiens intressantaste personligheter, utan äfven för det öfverhufvud
taget erkännansvärda sätt, hvarpå det mycket fordrande och i viss mån
ömtåliga ämnet behandlats. Författaren har synbarligen gått väl rustad
till verket; och på alla de områden han under skildringens gång be
träder visar han icke blott noga bekantskap med vetenskapens senaste
resultater, utan därjämte ett sorgfälligt studium af de historiska källorna,
framföralt kejsar Juliani egna skrifter, ur hvilka han meddelar talrika
utdrag, som utgöra den ej minst läsvärda delen af arbetet. Hvad
den allmänna ståndpunkt beträffar, från hvilken författaren söker att
förstå såväl Julianus själf som hans sträfvande, kunna vi i korthet
beteckna den såsom den rent mänskliga eller, om man hällre vill, den
rent vetenskapliga. Vidt skild från den ensidiga teologiska uppfattning,
för hvars omdöme öfver Julianus dennes ställning till kristendomen är
det hufvudsakligen bestämmande och som följaktligen i honom ser en
grundförderfvad, mot alt heligt upprorisk natur, är förf. det ännu mer från
den i upplysningstidehvarfvet så vanliga förvändhet, som äflas att för
herrliga Julianus på bekostnad af den religion han bekämpade och som
i hans öfvergifvande af sin barndomstro finner ett ämne för beundran,
i stället för medömkan. Med djup och varm känsla af kristendomens
oändliga betydelse förbinder förf. å andra sidan den fria blick och det
för alt mänskligt öppna sinne, som sätter honom i stånd att äfven i den
besegrade verldsåskådningen uppvisa det delvis berättigade och att för
det stora misstag, som gjort Juliani namn så sorgligt ryktbart, söka en
förklaring, som låter förena sig med denne furstes obestridliga dygder
och höga bcgåfning. Genom hela boken går till följd af denna förfat-
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
