- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1885 /
254

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C. O. MONTAN.
visionen och dennas skyldighet att afgifna betänkande borttagas såsom
obehöfliga och icke medförande väsentlig lättnad i domstolens arbete,
åtminstone icke motsvarande den omgång och tidsutdrägt, som upp
stode genom en förberedande muntlig partförhandling inför nedre revi
sionen. Bestämmelserna rörande brottmålen motsvara de för mellan
instansen antagna. Målets bercdelse och föredragning tillkommer här
den, som å justitiekanslersämbetets vägnar utför parts talan eller, där
sådan talan ej föres, vederbörande revisionssakförare.
Vid föredragningsskyldighetens i vade- resp.-revisionsmälen öfver
fiyttandc på parternas sakförare skulle dock fortfarande en ledamot af
öfverrätten och vid högsta domstolen en revisionssekreterare i egenskap
af »referent» eller snarare kontrollant hafva viss befattning med målet.
Så borde denne ombesörja föredragningen af dithörande preliminärfrågor.
Hvad i öfrigt angår den närmare anordningen af rättegångssättet i
de båda högre instanserna, är förslagets genomgående grundtanke den,
att detta så litet som möjligt bör afvika från rättegångssättct i under
rätt. Såsom de vigtigaste modifikationer, denna regel måst undergå,
må följande framhållas. Ändring af parts vid underrätten förda talan
och nya anspråks framställande tillåtas i öfverrätt endast i mycket ringa
grad, i högsta domstolen alls icke. Nödvändigheten af starkare kon
centration af förhandlingen i de högre instanserna har här föranledt
än strängare bestämmelser mot onödiga uppskof och afbrott än i under
rätt, hvarigenom omedelbarhetsprincipen här i möjligaste mån tillgodo
setts; äfven i dessa instanser beredes vid behof tillfälle till förnyad
muntlig förhandling. Och detsamma må sägas om wuntlighetspiincipen,
i det, med undantag för inställelseskriftcrna och den s. k. hufvudsakliga
skriftväxlingen: vade- resp.-revisionsinlagan och förklarandcns genmäle
därå, ingen vidare skriftväxling här tillätes, lika litet som skriftligt an
förande må vid hufvudförhandlingen uppläsas eller ingifvas.
Förfarandet i högsta domstolen liknar sålunda väsentligen för
farandet i mellaninstansen, allenast med de modifikationer, hvartill de
organisativa skilj aktigheterna föranleda. Så har någon anordning, mot
svarande hofrättstingen, icke kunnat ifrågasättas i afscende å högsta
domstolen, som icke har att samla nytt bevismaterial, utan endast pröf
var det redan samlade. Äfven i öfrigt härrör den vigtigaste olikheten
af förbudet mot ny bevisnings förebringande i högsta instansen.
Det andra rättsmedlet, besvär, komme så väl i andra som högsta
instans att erhålla allenast en mycket begränsad användning, företrädes-
254

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:23:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1885/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free