Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. O. MONTAN
Undantagsvis bör dock domaren, i följd af sin granskningsplikt
och processledning, ega att af egen drift ingripa i anskaffandet af be
vis, såsom att besluta om syns hållande, om sakkunniges hörande, om
korsförhör med stridiga vittnen. Med bevismedlen få icke förblandas
vissa för uppfattningen af sakförhållanden erforderliga hjälpmedel (såsom
kartor, offentliga urkunder, m. m.), hvilka domaren eger själf inför
skaffa eller af parterna infordra.
Utan tvekan ansluter sig beredningen till grundsatsen om bevis
pröfningens frihet. Alla rättegångsbalkens regler om hvad som utgör
fullt eller hälft bevis och de rättsliga verkningarna däraf hafva altså
ur förslaget uteslutits. Då emellertid nämda grundsats icke gör alla
lagbud för närmare reglering af bevisens beskaffenhet och giltighet
öfverflödiga, gifvas de bestämmelser, som ansetts nödiga för en sådan
reglering. Särskilda undantag från grundsatsen hafva jämväl funnits
påkallade. Och ingalunda får bevispröfningens frihet anses innebära
regellöshet eller urarta till godtycke och nyck. Åfven där lagen icke
lemnar regler, finnas för bevispröfningen vissa genom omfattande er
farenhet bekräftade maximer, från hvilka en samvetsgrann domare aldrig
bör bortse. Och blotta sannolikheten får icke utom i särskilda undan-
tagsfall antagas såsom grund för domstolens beslut.
Särskildt hvad brottmålen angår måste, af nödig varsamhet om
den tilltalades skydd, bevispröfningens frihet begränsas genom negativa
bestämmelser. Kärnpunkten i bevisningssystemet, så vidt det afser den
tilltalade, är, att ingen må för brott dömas till ansvar, med mindre
domaren genom förekommen bevisning vunnit full öfvertygelsc om
brottets verklighet och den tilltalades brottslighet; dock lika gilt om
denna öfvertygelsc grundas å omedelbar bevisning eller ä skäl eller
omständigheter, från hvilka medelbart därtill slutes.
I hvarje särskildt fall skall det ankomma på domarens pröfning,
om och i hvad mån den omständighet, att part underlåter att fram
ställa anmärkning emot bevisning, som vederparten förehaft eller åbe
ropat, eller därom meddelar undvikande eller obestämdt yttrande, kan
anses förläna beviset ökad tillförlitlighet.
I enlighet med det väsentligen friare åskådningssätt, som på senare
tid framträdt i domstolarnes praxis vid frågor om skadestånds ådömande i
fall, då det blifvit ådagalagdt, att skada verkligen egt rum, men fullständig
bevisning omedelbart i fråga om beloppet ej kunnat åstadkommas, upp
ställes såsom regel, att i dylika fall domaren eger att, efter öfvcr-
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
