Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNE GARBORG, BONDESTUDENTAR.
Bondestudentar är en djupt känd och väl återgifven nutidsbild,
en kulturmålning af bestående värde, ett verkligt »historiskt dokument»
till belysning af den norska ungdomen i vår tid, af studentlifvet och af
de olika element, som komma samman till universitet vid Karl .Johans
gade från de mest skilda håll, men med samma mål. Ja, den gifver
oss mer än så. »Till sin grundanläggning», yttrar Georg Brandes
i en uppsats om denne bok 1 , »kan den kallas statsekonomisk, iså
måtto att den rör sig om det ekonomiska grundlaget för Norges högre
kultur, men snarare kan man säga om den att detta är den djupa,
allvarliga boken om Norges fattigdom, dess orsak, dess väsen och
dess följder» följder som förkrympa karaktererna och sprida andlig
tvinsot vidt omkring.
Vi följa en bondgosse på hans väg till bildning, det vill säga på
vägen öfver från bondeklassen till herremännen.
Afståndet mellan de båda samfundslagren framhålles skarpt genom
hela boken. Redan bondpojkens första erfarenheter peka ditåt. Han
hör af psalmen, som sjunges i hans faders hus på morgonen, att vår
herre ger de sina både kläder och föda, medan de sofva godt, men
lifvet lär honom från början till slut motsatsen. Gossen går hemma
och reflekterar. Han inbillar sig, att det är arbetet med händerna,
som är ett straff, »ty det gaf tvång och träldom och armod», men
herrarnes arbete, som var fint och ansedt och gaf goda dagar, det var
intet straff för människors ondska. Att det fans två slag af människor,
var således barnets upptäckt, och det blef mer och mer medvetet
hans mål att få tillhöra denna gynnade klass, som hade alt så bra
stäldt för sig.
Han når också dit till slut, men då är han en helt annan, än när
han började.
Bondestudenten, Daniel Braut, är en lika enkelt som förträffligt
tecknad figur. En verklig dussinmänniska alt igenom, som lätt fogar
sig, döljer sina upproriska tankar och tar hvad som bjudcs honom.
Hans utvecklingsgång från bondgosse till ämbetsman för honom genom
många stadier. Först inverkan af den norsk-norske kapellanen, han
som alltid hade så mycket att säga om den norske bonden, som satt
inne med de bundna krafterna, drömde de olösta tankarna och en
gång skulle bygga det nya Norge. Arne Garborg var öfver illusio
nernas ålder, då han tecknade sina typer så, som han gjorde det,
skarpt, utan misskund, men, som det synes, opartiskt och rättvist, utan
biafsigter. Och han kände det han beskref. Det hvilar intet idealitetens
skimmer öfver Garborgs bondestånd såsom ibland hos moderne för
fattare, hvilka föga känna bondens verkliga lif och som därför kon
struera af honom en slags naturmänniska, lyckligtvis ej förderfvad af
kulturen.
1 I Tilskueren januari 1885.
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
