Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNE GARBORG, BONDESTUDENTAR.
Då kapellanen rest, började för Daniel den verkliga arbetstiden.
»Inte var det något vidare ’ånd’ i det han skulle läsa», men han knagg
lade sig igenom och kom till Kristiania. Där får han se flera exem
plar af sina medbroder, uthungrade och utsläpade, viljelösa, svirande,
förfelade existenser, hörande hvarken till bonde- eller herreklassen.
Själ f vill han arbeta sig igenom. Och det gick, fast hans ideal under
släpet fingo maka sig undan, fast han fann »det ideala studentlifvet»
vara något helt annat än hvad han gått och inbillat sig, fast han lärde
sig att maten ej var något så alldeles oväsentligt för detta lifvet och
att fattigdomen hvarken var en synd eller ett straff utan helt rätt och
slätt en olycka.
Han får lära känna denna olycka ypperligt tecknad är hans
hungerperiod. Så får hans rättskänsla maka ät sig. Det är en grym
men slående sann följdriktighet i denna målning, där det också skarpt
betonas, huru half Daniels ställning är både till bondeklassen, som
han lärt sig att ringakta, och till herreklassen, där han trots alla sina
bemödanden känner sig som en främling. Men dit måste han likväl,
så som han nu har stält det för sisf.
Till slut säljer han sig till en förmögen, halfgammal fröken, som
hade stadsbildning, kunde spela piano och laga mat och hade sinne
för poesi. Det var en räddning från att aldrig bli annat än gammal
öfverliggare eller skolmagister. Han blir gift och försörjd. Kamra
terna finge säga hvad de ville. Han hade pengar och hade nu råd
att trotsa dem. »Han ville hällre ha på sin sida det stora, upplysta
samhället än en flock fattiga idealister, och han var mera fri nu, när
han fick följa sitt naturliga behof att böja sig för all auktoritet än
han var, då han hjälpte till och ref ned auktoriteten». Det är hvar
dagsmannens resignation, Daniel slutar med, det enda sätt, på
hvilket han följdriktigt kunde sluta. »Han var bergad».
En mängd väl individualiserade figurer ur den norska student
verlden och äfven ur andra kretsar uppträda i »Bondestudentar».
Bland dem den gamle studentfabrikanten och originalet Heltberg, åt
hvilkens gerning Björnson äfven egnat en minnesruna, samt Asmund
Olavsen Vinje, Hærem och Fjørtoft. Och så mycket sant och tänk
värdt där säges i boken! I synnerhet det, som döljer sig under hela
skildringen, att det väntar ett stort, svårt men nödvändigt arbete på
att ena detta söndrade, höja den lågt stälda, bryta ned skiljemuren
mellan de två stridiga folkklasserna inom samma land och därigenom
mildra landets armod, samma tendens, som mer eller mindre direkt
fornmlerad genomgår flertalet af de moderne diktarnes hela verksam
het, denna må sedan räknas till det ena partiets tjänst eller det andras,
men som hos Garborg blir mera väckande än hos flertalet just där
för att det han skildrat är så uppenbart taget ur första hand.
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
